Vill att brottsutsatta barn ska få bättre stöd och skydd
Med stöd från Brottsofferfonden har Maria Eriksson, professor i socialt arbete, utforskat hur pappors våld påverkar familjedynamiken och barns välbefinnande. Hon hoppas att hennes forskning kan bidra till att särskilt brottsutsatta barn kan bli bemötta på ett mer medvetet och empatiskt sätt av socialtjänsten framöver.
– I min doktorsavhandling studerade jag hur våld utövat av personer som förstås som ”pappor” hanteras i politiken och i praktiken. Studierna handlade alltså om våldsutövande vuxna män, som också är föräldrar med ansvar för barn. Jag såg bland annat att det inte var givet i vårdnadstvister att barn fick komma till tals om sina upplevelser av just våld. Formulerat på ett annat sätt, barnen blev inte bemötta som brottsoffer, säger Maria Eriksson, professor i socialt arbete vid Marie Cederschiöld högskola.
Viktimologins roll i socialt arbete
Hon är i dag forskare inom socialt arbete där hennes specialområden är mäns våld mot kvinnor, föräldraskap och barns rättigheter. Ytterst handlar hennes forskning om hur rätten till kroppslig och personlig integritet kan upprätthållas, och om människovärde och värdighet.
Med våldsutsatta kvinnor och deras barn som ingång till det viktimologiska forskningsfältet stod det ganska tidigt klart för Maria Eriksson att olika föreställningar om dels kvinnor, dels barn som offer har stor betydelse för hur de bemöts. Det påverkar även utsattas möjligheter till skydd, stöd, återupprättelse och återhämtning.
– I den då snabbt framväxande viktimologiska forskningen kunde jag få hjälp att formulera perspektiv på och förklaringar till det jag såg i mina egna studier. Här har stödet från Brottsofferfonden varit viktigt i att lägga grunden för både min egen och andras forskning med fokus på barn som brottsoffer i möte med olika samhällsinstanser, säger hon.
Forskar för ett mer samordnat stöd till brottsoffer
Maria Eriksson är även vicerektor för forskning och utbildning på forskarnivå vid Marie Cederschiöld högskola. Hon arbetar just nu med det sexåriga forskningsprogrammet Samordnande interventioner mot våld i nära relationer, SIVIN-Barn, samt ett antal andra projekt. Dessutom är hon koordinator för ett nordiskt forskarnätverk som fokuserar på skydd och stöd för barn som har upplevt våld.
– Jag hoppas att den forskning jag bedriver kan bidra till ett mer kunskapsbaserat och personcentrerat arbete med brottsoffer. Det handlar om alla aspekter från bemötande till stöd och skydd för dem som behöver det. För min del handlar det främst om ett mer samordnat arbete med barn som brottsoffer inom socialtjänsten, utifrån arbetssätt och metoder med stöd i forskning, säger Maria Eriksson.