Att möta våldsutsatta unga män
Hur förstår och hanterar yrkesverksamma personer män som utsatts för våld? På vilket sätt påverkar föreställningar om män och manlighet, och om offer och sårbarhet, hur män bemöts? Mikael Skillmark, universitetslektor i socialt arbete vid Jönköping University har tittat närmare på brottsofferfrågan ur ett genusperspektiv och särskilt fokuserat på mäns våldsutsatthet.
Varför är det viktigt att forska om och lyfta fram män som brottsoffer?
- Mäns röster och behov behöver uppmärksammas av flera skäl. Dels är det en grupp som i hög grad är utsatt för våld om du tittar på den statistik som finns. Det är också så att det finns en spänning och ett motsatsförhållande mellan offerskap och manlighet, något som leder till utmaningar både för brottsoffer och för professionella. Exempelvis kan det vara svårt för killar att söka stöd och hjälp för att hantera våldets konsekvenser, därför att olika ideal eller idéer om vad det innebär att vara man eller kille står i motsättning till att vara sårbar och i behov av hjälp och omsorg av andra människor.
Hur ser männen på sitt brottsofferskap?
- Forskning, vår egen och andras, visar att det kan vara svårt för unga män som utsatts för våld att förena sina erfarenheter av att vara ett offer med mer eller mindre traditionella manlighetsideal. Offer står ofta för sårbarhet, maktlöshet och passivitet, samtidigt som bilden av vad det är att vara man snarare är det motsatta.
Kan du ge något konkret exempel?
- Det kan vara viktigt att påpeka att du faktiskt blivit utsatt för ett brott och därför har en slags offerstatus, samtidigt som du förklarar att du stått upp för sig själv i våldssituationen eller varför du inte har stått upp för sig själv. I det senare fallet kan det handla om utsagor som "hade han inte haft den där kniven hade jag minsann kunnat göra något".
I vilken utsträckning söker män hjälp?
- I vår forskning har vi visat att unga killar är i majoritet när det gäller antal ärenden som kommer in till verksamheter som arbetar för att stötta unga brottsutsatta personer. Men det avspeglas inte i antalet möten med hjälpare, och inte heller i intensiteten i dessa möten. Av alla fall med brottsutsatta unga killar i åldern 13–18 år som kom i kontakt med stödverksamheter, så ledde bara 27 procent till ett fysiskt möte med en hjälpare.
Varför söker män inte hjälp?
- En förklaring kan vara att det finns en samhällelig barriär som handlar om manlighet. Män ska inte söka stöd, de ska klara sig själva. En vanlig jargong bland unga män är att de löser saker själva. Det här kan spilla över på den enskilda när det blir skarpt läge. Det kan också handla om att de inte tycker att den hjälp som erbjuds speglar vad de själva skulle vilja ha. Samtidigt är det viktigt att påpeka att alla unga killar inte är likadana, det finns variationer. För vissa kan det vara ganska oproblematiskt att gå och prata med en kurator eller en brottsofferstödjare men för andra är det otänkbart.
Hur ser professionella på unga män som brottsoffer?
- Det är svårt att säga att det bara finns en bild. Vi kan se i våra studier att en föreställning bland professionella är att unga killar förväntas vara återhållsamma i att uttrycka känslor. En annan föreställning är att de framför allt vill få praktiskt stöd inför exempelvis en rättegång. Yrkesverksamma kan också ha svårt att se på unga killar som offer utan ansvar. I våra gruppintervjuer med hjälpare fördes exempelvis diskussioner om vad de unga killarna själva hade gjort innan våldshändelsen. Att prata om det som hänt före våldsbrottet med de utsatta killarna blir också ett sätt att försöka undvika att de ska hamna i liknande situationer igen längre fram i livet.
Hur blir män bemötta som brottsoffer?
- Mitt intryck av våra samtal med socialarbetare är att de har en stor välvilja att hjälpa, men att de har få strategier kring hur de ska arbeta med den här gruppen brottsoffer och att det finns ganska lite genusmedvetet tänkande. Jag tror att något så enkelt som att exempelvis tala om kön, utsatthet och offerskap med en kollega, att ställa kritiska frågor till varandra om föreställningar om manlighet och hur det påverkar möten med unga killar, kan göra stor skillnad.
Vilka konkreta råd kan du ge till yrkesverksamma?
- Det är viktigt att tänka på att de som söker hjälp är unika människor med en egen livsberättelse. De har också en egen tolkning av den våldsutsatthet de har varit med om. Samtidigt som alla människor är unika är de flesta också lite som alla andra. En annan aspekt är att de här unga killarna också identifierar sig med andra viktiga personer i deras närhet, såsom andra killar eller män.
Hur kan samhället bättre hjälpa och stötta män som utsatts för brott?
- För att unga killar ska få det stöd de behöver måste vi lyfta frågan på en samhällelig nivå. Det vill säga: Hur betraktar vi manlighet, maskulinitet och offerskap? Vilka bilder av manlighet, maskulinitet och offerskap lyfts fram i exempelvis media? Om det är så att den sårbara mannen inte får ta plats och synas i vårt samhälle kommer vi aldrig att lyckas bryta mönstret. Och då kommer det i så fall inte bli lättare för unga killar att söka stöd och få den hjälp de är i behov av.
Hur har er forskning gått till?
- Vi har bland annat genomfört fokusgrupper och använt oss av en metod som heter ”vinjettmetoden”. Det innebär att professionella har fått diskutera fiktiva men realistiska case tillsammans. I vår forskning har vi även analyserat verksamhetsstatistik från en mängd stödcentra i landet. Vi har även spelat in samtal mellan våldsutsatta unga killar och socialarbetare för att lära oss mer om hur sådana samtal går till och fungerar på olika platser i landet.