Näthatets omfattning och mekanismer – en jämförande enkätstudie
Dagens alltmer polariserade samtalsklimat och hårdare tonläge leder till en ökad försiktighet i digitala samtal. Risken för att utsättas för näthat gör att många censurerar sig själva, anpassar sitt språk eller helt enkelt undviker att delta i samtal online. Brottsoffermyndigheten redovisar i den här rapporten resultaten av flera års mätningar av bland annat människors upplevda utsatthet, självcensur, hälsopåverkan och tillit till samhällets skyddssystem.
I dag använder 95 procent av alla svenskar internet. Den digitala utvecklingen gör att fler kan uttrycka sina åsikter och viktig information kan spridas snabbt och nå många. Men internet underlättar även för de som vill hata, hota och trakassera. Det går snabbt och enkelt att anonymt sprida kränkande uttalanden utan att behöva konfronteras fysiskt med de som utsätts. Risken för att utsättas kan påverka olika befolkningsgrupper på olika sätt.
Även om flera svenska och internationella studier har belyst näthatets konsekvenser, saknas fortfarande kunskap på området. Det behövs en djupare förståelse för hur olika grupper påverkas, hur de som utsätts hanterar situationen och hur svenskars välbefinnande och det offentliga samtalet i landet påverkas på längre sikt. Det saknas även systematiska undersökningar som över tid följer utvecklingen.
Brottsoffermyndigheten vill med den här rapporten fylla ett antal av dessa kunskapsluckor genom att presentera och jämföra flera års mätningar som har ett särskilt fokus på människors upplevda utsatthet, självcensur, hälsopåverkan och tillit till samhällets skyddssystem. Förhoppningen är att rapporten ska öka kunskapen om näthatets omfattning, mekanismerna bakom digital utsatthet och de faktorer som påverkar människors möjlighet att delta i samhällsdebatten.
Resultaten bygger på en befolkningsrepresentativ enkätundersökning som genomfördes under 2025. Undersökningen är en uppföljning av en tidigare studie från 2021 och inkluderar även utvalda frågor från en kartläggning som genomfördes 2013 av forskare vid Lunds universitet.
Rekommendationer
För att möta de utmaningar som undersökningen synliggör föreslås åtgärder inom tre övergripande områden.
Det krävs ett långsiktigt arbete med att motverka normaliseringen av hat i digitala miljöer.
Det handlar om att förskjuta samtalsnormer, synliggöra respektfull kommunikation och ge stöd till civilsamhällesorganisationer som arbetar med utsatta grupper. Utbildningsinsatser i skolan, stärkta stödresurser och ett mer kollektivt ansvar för att moderera samtalsklimatet lyfts fram som centrala komponenter i detta arbete.
Institutionernas roll och trovärdighet behöver stärkas.
Det gäller både rättsväsendets hantering av digitala kränkningar och de digitala plattformarnas ansvar. Utbildning av rättsaktörer, tydligare information till allmänheten och skärpta krav på transparens och skyddsmekanismer hos plattformar är viktiga insatser för att återupprätta tilliten till samhällets skydd mot näthat.
Det finns ett behov av att fördjupa kunskapen om digital utsatthet, självcensur och deras konsekvenser.
Undersökningen pekar på att dessa fenomen är komplexa och inte alltid synliga, vilket kräver återkommande kartläggningar och tvärvetenskaplig forskning. Särskilt efterfrågas en fördjupad förståelse för hur olika grupper påverkas över tid, och hur faktorer som oro, social press och upplevd otrygghet bidrar till tystnad i det offentliga samtalet. För att möta dessa utmaningar behövs inte enbart ökad kunskap, utan även stärkta sociala stödstrukturer som kan ge människor trygghet att uttrycka sig och delta i samhällsdebatten på egna villkor.
Sammantaget betonas att många viktiga insatser redan är påbörjade, men att det krävs fortsatt engagemang och samverkan mellan myndigheter, civilsamhälle, forskare och plattformsaktörer. Ett tryggare digitalt samtalsklimat bygger inte enbart på tekniska lösningar – utan på gemensamma normer, stärkt delaktighet och reella möjligheter för alla att göra sin röst hörd.