Vad innebär ’empowerment’ för personer som utsatts för våld i nära relationer?

Syftet är att undersöka ’empowerment’ i brottsofferarbete med personer utsatta för våld i nära relationer. Projektet belyser arbetet med våldsutsatta kvinnor inom ideella kvinnojourer och kommunala enheter mot våld i nära relationer.

En viktig slutsats är att de förändrade organisatoriska och administrativa villkoren inom fältet har påverkat kvinnojourernas arbetssätt och förändrat traditionella ideal. Jourkvinnor inom lokala jourer hade en tung administrativ arbetsbörda, där mycket energi lades på att söka projektmedel och avrapportera projekt medan förhållandevis lite tid ägnades åt opinionsbildning. Jourerna arbetade nära socialtjänsten och arbetsuppgifter som traditionellt inte förknippas med ideella organisationer - exempelvis journalföring och orosanmälningar om barn - framstod som okontroversiella bland jourkvinnor. Kärnvärden såsom anonymitet för kvinnor, systerskap och oberoende jourer utmanades.

Behandling i form av samtal framstod som den främsta insatsen på de kommunala specialenheterna och bland behandlarna fanns ett avståndstagande från praktiskt stödarbete. Det gjordes en åtskillnad mellan "professionell samtalsbehandling", underbyggd av olika arbetsmetoder och manualer, och kvinnojourernas arbete som framställdes som centrerat kring praktiskt omhändertagande och boende. En liknande åtskillnad gjordes mellan den egna könsintegrerade ansatsen och stödverksamheter för enbart kvinnor. Inom specialenheterna framstod kvinnor i behov av tolk som problematiska, medan män framstod som mer "ideala" i relation till verksamheternas behandlingsinriktning.

Den övergripande analysen pekar mot att stödfältet kommit att präglas av en relationell familjevåldsförståelse, snarare än en könsmaktsanalys och att kvinnojourerna, genom sin organisering och sitt arbetssätt delvis har slukats upp av socialtjänsten.