Vad en vistelse på skyddat boende betyder för våldsutsatta barn

Projektet har undersökt vad en vistelse på skyddat boende betyder för våldsutsatta barn. Projektet utgick ifrån ett barndomssociologiskt perspektiv och bygger på intervjuer med barn i åldern 7–17 år och med mammor som har barn yngre än sju år vid tiden för uppbrottet från hemmet eller vistelsen på skyddat boende.

Resultaten från projektet visar bland annat att vägen till ett boende kan se olika ut. Ibland får mammor och barn hjälp av socialtjänst och polis och ibland tar sig mammor och barn till skyddade boenden på egen hand med hjälp av till exempel släkt och vänner. Både mammor och barn talar om de skyddade boendena som en trygg plats, men med anledning av de säkerhetsåtgärder som behöver vidtas finns också en risk att känna sig isolerad med begränsade sociala kontakter. Av betydelse för att barn ska uppleva tiden vid boendet som positivt är att boendet är rent och fräscht, att det finns leksaker och aktiviteter och en möjlighet att vistas utomhus. De sociala kontakter som finns på boendena ges också stor betydelse. Det innefattar relationerna till såväl personal som andra vuxna och barn. Det finns dock faktorer som beskrivs som negativa under tiden för vistelsen. Det handlar exempelvis om att inte kunna gå i förskola eller skola, att förlora kontakten med sina tidigare vänner och andra närstående och att inte ha någon att prata eller leka med. Resultaten visar dessutom att barn får information och stöd på boendena, men vissa barn når ändå inte tillräcklig förståelse om vad ett boende är och blir inte heller erbjudna stöd och möjligheten att få berätta om sina erfarenheter och upplevelser.