Utsatthet och upplevelser av hatbrott

Syftet med projektet har varit att bidra till ökad kunskap om förekomsten av hatbrott, upplevelser och definitioner av hatbrott, konsekvenser av utsatthet och behov av stöd.

Projektet, som består av en kombinerad enkät- och intervjustudie, belyser  gruppspecifika problembilder och mellangruppsliga skillnader avseende grupperna kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck, ursprung, religion och funktionsnedsättning. Datainsamlingen skedde under 2013 och 2014. Cirka 3000 studenter besvarade enkäten och forskargruppen genomförde 32 intervjuer med studenter som utsatts för hatbrott.

Resultaten visar att upplevelser av hatbrott är vanliga och har blivit en del av mångas vardag som på olika sätt påverkar deras handlingsfrihet. Var femte student anger att de utsatts för hatbrott med något motiv under sin livstid, var sjunde under det senaste året. Den vanligaste formen av utsatthet var sexuellt ofredande, olaga hot och trakasserier. Detta skiljer sig från de mönster som framträder i den officiella hatbrottsstatistiken, där sexuellt ofredande inte ingår. Det kan förklaras av att få anmäler sexuella ofredanden men också att den som utsätts tolkar händelser annorlunda än rättsväsendet. Utsattheten är ofta upprepad och de som utsatts anger ofta att de känner sig arga och otrygga till följd av utsattheten och att de på olika sätt döljer vilka de är för att undvika att utsättas igen.

Många anger att motivet till utsattheten varit att kränka dem på grund av deras könstillhörighet. Det räknas inte som ett hatbrott enligt svensk lagstiftning. Studien visade även att det är vanligt att flera motiv samspelar i samma händelse och att detta formar upplevelsen av utsattheten.