Särskild företrädare för barn. En studie av brottsoffrets företrädare i straffprocessen
Projektet syftar till att fördjupa kunskapen om särskild företrädare för barn - att utforska och analysera underliggande värderingar och de hinder och möjligheter som den särskilda företrädaren möter - genom en analys av rättsligt material och genom intervjuer med yrkesverksamma.
Om projektet
Projektledare: Maria Forsman
Universitet eller organisation: Umeå universitet
Institution eller enhet: Juridiskt forum
Beviljat år: 2014, 2015
Barn som utsätts för våld och övergrepp av vårdnadshavare befinner sig i en särskilt utsatt position, även i rättslig mening. För att vårdnadshavares bestämmanderätt över barnet inte ska hindra polisutredningar rörande brott mot barn, infördes år 2000 lagen om särskild företrädare för barn. En särskild företrädare för barn har att - i vårdnadshavares ställe - ta tillvara barnets rätt under förundersökning och brottmålsrättegång. Den särskilda företrädaren behöver ha en förmåga att förstå barnets situation och kommunicera med barnet, och inte minst en förmåga att stå fri i förhållande till både myndigheter och föräldrar för att hantera en situation som innefattar komplexa intressekonflikter. För brottsoffret kan ett oberoende rättsligt ombud innebära en förstärkt rättslig position, som möjliggör tillgång till rättvisa.
Frågor som har behandlats är bland annat på vilka sätt lagen om särskild företrädare för barn avser att stärka barnets rätt; handlar det om barnets bästa eller (endast) straffrättssystemets bästa? Ett resultat i denna del av analysen är att nämnda intressen ibland synes sammanfalla i lagstiftarens resonemang och angreppssätt, då lagen i grunden utgör ett verktyg att beskära vårdnadshavares bestämmanderätt. Ett annat resultat, innebärandes förbättringsmöjligheter, är i förhållande till Barnahus, där barnets särskilda företrädare har en unik möjlighet att skaffa sig en helhetsblick över barnets (rättsliga) angelägenheter. Den oberoende företrädarens uppdrag finns idag endast i straffprocessen, när utgångspunkten istället skulle kunna vara barnets rättigheter. Företrädarskapet skulle vinna på samma holistiska angreppssätt som präglar Barnahusverksamheterna.
Ett övergripande resultat i projektet är att det barnrättsstärkande värdet av en oberoende rättslig företrädare - i detta fall särskild företrädare för barn - avgörs både av de styrande principerna och av kvaliteten på utövandet. På ett principiellt plan handlar det om synsätt på barns sårbarhet respektive rättskapacitet, och på en konkret nivå bl.a. i vilken utsträckning barnet kan ge instruktioner till sitt oberoende ombud: Vem definierar barnets intressen, och hur? I förhållande till praktiken handlar det också om i vilken utsträckning som representationen utgår från det individuella barnets egen kontext såväl rättsligt som socialt, och aktualiserar i det ledet sociorättsliga aspekter såsom juristetik, rörelsejuridik, och barnrättsaktivism.