Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. En studie av offrens sociala nätverk

Syftet har varit att undersöka på vilket sätt det sociala nätverket hos kvinnor utsatta för våld av män i nära relationer kan vara av betydelse för våldets uppkomst, för hur det upplevs av de olika personerna i nätverket, för de konsekvenser det får för dem och för nätverket som helhet, samt nätverkets betydelse för hur våldet kan stoppas.

Studien omfattade kvinnor som har varit utsatta för upprepat våld av en man de lever med, eller levt tillsammans med, i en nära relation. Samtliga kvinnor hade haft kontakt med behandlings- och stödverksamheter. Kvinnornas nätverk har kartlagts och i direkt anslutning till kartläggningen har de intervjuats de om sitt sociala nätverk och nätverkets relation till våldet. Tre grundläggande responsmönster kunde urskiljas.

Ett våldsadresserande (VA) responsmönster var det vanligast förekommande. Flera personer kände till våldet, diskuterade det och försökte ge kvinnan och barnen stöd. Mer sällan konfronterade någon mannen, av rädsla för att själv bli utsatt för våld eller för att det rådde osäkerhet om våldet skulle uppfattas som ”bråk” eller ”misshandel”. ”Bråk” betecknade ett inte alltför allvarligt våld där det rådde ett visst mått av ömsesidighet och något som kunde få passera, ”misshandel” var ett oacceptabelt allvarligt våld utan ömsesidighet. En VA-respons uttrycker obehag när ”bråk” förekommer i en nära relation inom nätverket, vid fall av ”misshandel” responderar man genom att uppmana kvinnan att lämna mannen. Barnen kunde få ett visst stöd.

Ett våldsbekämpande (VB) responsmönster, var det näst vanliga. Flera personer i nätverket kände till att våld förekom, konfronterade mannen och försökte stoppa våldet i samverkan mellan flera eller några få. Männen i nätverket intog en central roll, särskilt om de var närvarande när våldet skedde och särskilt om de samverkade. Våldet uppfattades som ”misshandel” vilket var oacceptabelt och innebar stor risk för kvinnan. Att stoppa våldet direkt var inte det stora problemet, svårare var att förhindra dess upprepning. I ett VB-responsmönster kunde ingå en fortsatt social kontroll av mannen, påtryckningar för att han skulle söka hjälp för att förändra sig, exempelvis genom att söka vård för missbruksproblem, samt påtryckningar för att hon skulle lämna honom. Att ge stöd till barnen ingick ofta i detta responsmönster.

Ett våldsdöljande (VD) responsmönster var det som förekom minst. Nätverksmedlemmarna energi koncentrerades här till en strävan att upprätthålla en gräns utåt och förhindra insyn, vilket innebar att nätverket ofta var litet, oftast bara den närmaste familjen. Ett VD-responsmönster var präglat av ett starkt avståndstagande till våld i nära relationer och av skam över att det hände i den egna familjekretsen. Eftersom våldet inte adresseras eller bekämpas kan det fortsätta. Våldet har inte beskrivits i termer av ”misshandel”, utan som ”bråk”. Kvinnan kunde skuldbeläggas för att hon valt en man som ställt till med problem för familjen/nätverket eller för att hon inte kunde hantera ”bråk” i äktenskapet. Barnen kunde ges stöd genom att morföräldrar och farföräldrar engagerade sig, men utan att våldet benämndes.