Män som offer för våldsbrott. Synen på våld mellan män i samhällsdiskurs och rättslig hantering. En komparation över tid.
Syftet med projektet har varit att ur ett långtidsperspektiv, från reformation till nutid, belysa och problematisera synen på våldsbrott, genus och utsatthet med särskilt fokus på våld mellan män.
Om projektet
Projektledare: Christopher Collstedt
Universitet eller organisation: Lunds universitet
Institution eller enhet: Historiska institutionen
Beviljat år: 2010, 2012, 2013
Genom analyser av bland annat lagar, politiska debatter, rättspsykiatriska och kriminalpsykologiska fallbeskrivningar samt rättsprotokoll och domar från reformationstid till nutid har projektet strävat efter att historisera och avnaturalisera de kunskapsordningar, normer och kategorier som ligger till grund för vår tids tänkande, tal och tystnader om våld mellan män. Rötterna kan spåras tillbaka till genomgripande förändringar inom samhället och rättsväsendet under perioden från 1700-talets slut till 1900-talets början. Dessa omvandlingar möjliggjordes genom framväxten av en modern sekulär världsbild och den politiska etableringen av en naturvetenskaplig, biologistiskt grundad förståelse av mannens natur, kropp och inre liv.
Projektet har närmare belyst två diskursiva processer under perioden ifråga. Den ena syftar på statsmaktens strävan att skapa kontroll över rättspraxis, vilket bland annat innebar att ansvaret för rättsprocessens alla väsentligare delar överfördes på staten och den allmänne åklagaren. I denna process fråntogs den våldsdrabbade mannen, dvs. målsäganden, makten och utrymmet att föra sin egen talan, att sätta ord på sina erfarenheter av våldet och att själv kräva sin rätt.
Den andra diskursiva processen inbegriper statsmaktens och vetenskapens gemensamma strävanden att identifiera, klassificera och på olika sätt oskadliggöra individer vars beteenden, kroppar och inre liv befunnits socialt och moralisk avvikande, psykiskt och biologiskt abnorma och samhällsfarliga.
Projektet har kunnat visa hur dessa diskursiva processer, vilka också inbegrep grundläggande konflikter och förhandlingar rörande själva förståelsen av kön och maskulinitet, medförde att utrymmet för att i offentliga sammanhang göra politik av frågor som rörde våldsdrabbade mäns situation och eventuella kroppsliga och psykiska lidande blev ytterst begränsat.