Konstruktioner av manliga brottsoffer i samtal med brottsofferstödjande socialarbetare

Syftet med projektet har varit undersöka hur mäns offerskap konstrueras i samtal med socialarbetare samt vilken betydelse sådana konstruktioner får för hur hjälpen utformas och utförs.

Projektet omfattar en kvalitativ analys av samtal mellan hjälpsökande unga män 15-21 år samt kvinnliga och manliga brottsofferstödjande socialarbetare i kommuner med Stödcentrumverksamhet.

Resultaten visar att socialarbetare och unga män i samtal med varandra ägnar tid åt att tala om brottshändelsen och vem/vilka förövaren/förövarna var, känslor som en följd av utsatthet, skol- och/eller arbetssituation, familje- och/eller sociala situation, de unga männens möte med andra myndigheter, särskilt Polismyndigheten, liksom hur de unga männen bedömer kvaliteten på stödsamtalen. Socialarbetarna styr i hög grad samtalen, deras innehåll och perspektiv. I samtalen ägnas utrymme åt männens egna agerande innan, under och efter våldshändelsen. Resultaten visar hur tre typer av offerpositioner skapas när detta tema är i fokus. För det första mannen som ett passivt offer, oförskyllt utsatt för våld och med svag egen agens. För det andra mannen som problematiskt offer, vars egna handlingar kan förstås ha en del i våldets uppkomst och utveckling och som därmed ifrågasätts. För det tredje mannen som heroiskt offer, där hans egna handlingar framställs som modiga och rättfärdigade. Vidare visar resultaten hur känslor blir ett samtalstema dels i fråga om uppkomna känslor under och efter våldshändelsen, dels känslor som uppkommer och därmed "hanteras" av bägge parterna i samtalssituationen. Resultaten visar även hur de hjälpgivande och den rådgivning som socialarbetare tillämpar tenderar att fokusera på kognitiva och praktiska aspekter, såsom sömn- och koststrategier och hur de unga männen kan och bör förhålla sig till andra myndigheters beslut och arbetssätt.