Hur presentationsformatet förmedlar brottsoffers emotionella uttryck i domstol

Syftet är att kartlägga hur domare, åklagare, polis och nämndemän påverkas av brottsoffers känslouttryck samt att genom en serie empiriska studier undersöka hur de olika presentationsformaten fysisk närvaro, videolänk och videoinspelade förhör förmedlar brottsoffers emotionella uttryck i domstol.

Projektet består av fyra delstudier. I studie 1 görs en kartläggning av uppfattningar, hos rättsväsendets aktörer, kring presentationsformens betydelse för brottsoffers vittnesmål. 101 domare, 104 nämndemän, 97 poliser och 98 åklagare deltog i undersökningen. Studien delades upp i tre delar: uppfattningar kring vuxna brottsoffer och modern teknik i rättssalen, skriftliga utsagor och hur de bör presenteras inför rätten samt uppfattningar kring barn som brottsoffer och modern teknik under polisförhör.

Studie 2 handlar om videoförhör med barn. Man undersökte dels olika tillvägagångssätt (en kamera som filmar barn och förhörsledare respektive två kameror som filmar i) barnet och ii) både barnet och förhörsledaren) och dels känslomässigt respektive neutralt berättande. 150 juridikstudenter i Göteborg och Uppsala deltog i studien.

I studie 3 undersöks hur ett manligt och ett kvinnligt offers emotionella tillstånd vid berättandet påverkar observatörers bedömningar om vittnets tillförlitlighet och trovärdighet. Drygt 150 juriststudenter vid Lunds universitet deltog i studien. Studie 4 undersöker hur brottsoffer som ändrar aspekter av sin utsaga bedöms jämfört med de som håller sig till samma historia. 170 polisaspiranter i Växjö deltog i den studien.