Hatbrott i Skåne – orsaker, konsekvenser och stödinsatser

Projektet har haft till syfte att både undersöka orsakerna till, och konsekvenserna av, olika typer av hatbrott med fokus på Skåne och att ge förslag på olika metoder för att förbättra situationen för offer samt bidra till ökade kunskaper om hatbrott till hjälp för polisen, sociala myndigheter med flera.

Projektets fokus har varit att med hjälp av individuella- och fokusgruppsintervjuer lyssna på och analysera de berättelser som offer för hatbrott eller hatbrottsliknande incidenter delgett forskarna. Inte minst har detta varit viktigt eftersom många av offren utsätts för återkommande kränkningar som aldrig anmäls av olika skäl. Forskarna har fokuserat på fem grupper som ofta utsätts för hatbrott och genomfört djupintervjuer och fokusgruppsintervjuer med representanter för dessa grupper, sammanlagt 103 intervjuer. Offrens upplevelser kom i förgrunden, men även representanter för myndigheter m.fl. blev intervjuade.

Många av informanternas berättelser handlar om subtila former av kränkningar, en fortlöpande process som sker mer eller mindre dagligen. Hatbrottsbegreppet såsom det används rättsligt har i dessa fall stora begränsningar eftersom former av ”subtila" kränkningar i regel inte bedöms som brottsligt enligt den svenska lagstiftningen. Överhuvudtaget tar inte begreppet hänsyn till strukturer utan den enskilde gärningspersonen är i centrum. Hatbrottsbegreppet i betydelsen straffskärpning för brott där motivet är att kränka någon kan dock, trots dessa begränsningar, vara ett sätt att förändra normer och beteende på sikt. Först på längre sikt och med stöd i de sociala normerna kan rätten också påverka människors attityder. För att de utsatta ska våga och vilja anmäla krävs att poliser får förbättrad utbildning och att speciella hatbrottsenheter inrättas. Även övriga rättsväsendet liksom myndigheter i allmänhet behöver mer och bättre utbildning med fokus på hatbrottsoffers behov.