Diskriminerar rättssystemet kvinnliga våldtäktsoffer? Trovärdighet hos kvinnliga och manliga brottsoffer

Projektets övergripande syfte är att undersöka om och i så fall hur kvinnor som utsätts för våldtäkt med känd gärningsman diskrimineras i mötet med rättsapparaten.

I projektet undersöktes vilken roll omnämnanden om alkohol har i våldtäkts- och misshandelsdomar.

Resultaten visade att alkohol är ett mycket frekvent samtalsämne i domarna, men är något vanligare i våldtäktsdomar där det också förefaller mer relevant för det rättsliga avgörandet. Ett fynd var att en majoritet av alkoholreferenser i båda måltyperna framstår som ett brus som inte fyller någon särskild funktion alls. Den enskilt vanligaste funktionen att tala om alkohol handlar om hur vittnens berusningsgrad kan påverka deras minnesbilder. Några sätt att tala om alkohol är unika för våldtäktsmålen. Dels handlar det om att åklagare vill bevisa att målsäganden varit så berusad att hon uppfyller ett rättsligt rekvisit för våldtäkt genom att befinna sig i ett ”hjälplöst tillstånd/”särskilt utsatt situation”, dels att åklagaren vill göra gällande att den tilltalade aktivt försökt få målsäganden berusad för att kunna utnyttja henne sexuellt. Det innebär att de inslag i domarna som framhäver målsägandens berusning är resultat av åklagarstrategier.

I projektet har det också genomförts en analys om hur domstolar skriver om klädsel i domar. En stor del av referenserna till klädsel görs i relation till signalement, skadeståndsanspråk, teknisk bevisning och andra frågor som inte används för att säga något om någons vandel. Det förekom i princip inga exempel där målsägandens klädsel beskrevs på ett nedsättande eller skuldbeläggande sätt.

Sammantaget gav resultaten från projektet anledning att i någon mån tona ned farhågorna att domstolarna fokuserar på ovidkommande aspekter kring våldtäktsoffers beteende eller bidrar till att skuldbelägga dem.