Barns vittnesmål: utvärdering samt utveckling av den kognitiva intervjun

Syftet är att undersöka forensiskt relevanta situationer då den kognitiva intervjun (KI) används för att underlätta barns minnesrapportering samt att studera utredares förhållningssätt och inställning till barns vittnesmål.

Forskningsprojektet består av sex delstudier som alla behandlar olika aspekter av den kognitiva intervjun och barns minnesrapportering. Följande forskningsfrågor är i fokus:

  1. I vilken utsträckning fungerar den kognitiva intervjun minnesunderlättande för barn som lider av psykiska funktionshinder?
  2. Är utvärderingstekniken Reality Monitoring (RM) mer användbar vad gäller att predicera huruvida en händelse är självupplevd eller fabricerad när barn intervjuats enligt den kognitiva intervjutekniken jämfört med om de intervjuats med den strukturerade intervjutekniken?
  3. Består de positiva effekterna av den kognitiva intervjun efter längre retentionsintervall?
  4. Vilken grad av konsensus råder inom de två grupperna vidareutbildade och icke vidareutbildade polisiärt ansvariga? Hur ser samstämmigheten ut vad gäller inställningen till de aktuella spörsmålen mellan dessa grupper? Hur matchar den inställning som undersökningen visar med vad empiriskt grundad vittnespsykologisk forskning visar?
  5. Kan den kognitiva intervjuns effektivitet förbättras med hjälp av faktisk återetablering av lukt, smak eller ljud under den mentala återetableringen i den kognitiva intervjun?
  6. I vilken grad kan den kognitiva intervjun vara behjälplig i de situationer där barn har att särskilja det faktiskt upplevda från det föreställda?