De viktigaste resultaten från studien
Brottsoffermyndigheten har genomfört en intervjustudie med tolv personer som alla utsatts för sprängdåd under de senaste två åren. Samtliga hade drabbats direkt och upplevt fysiska och materiella skador samt psykiska påfrestningar.
De psykiska påfrestningarna lyftes särskilt fram av de intervjuade. Flera beskrev ångest, sömnsvårigheter och en ökad misstänksamhet i vardagen. För vissa har detta lett till sjukskrivning och en bestående oro för framtida händelser. Nedan sammanfattas intervjustudiens huvudsakliga resultat.

Tillgången till samtalsstöd varierade och det fanns behov av stöd både direkt och över tid
Intervjupersonernas upplevelser av samhällets stöd efter sprängdåden varierar. Vissa har fått hjälp från flera olika aktörer medan andra har upplevt ett mer begränsat stöd. Framför allt har tillgången till samtalsstöd varierat kraftigt och flera intervjupersoner har uppgett att de inte haft tillgång till sådant stöd trots att de haft behov av det. Därtill har flera personer beskrivit att behovet av samtalsstöd är något som växt fram över tid. Intervjupersonerna framhöll även värdet av att känna sig trygga och omhändertagna direkt på plats vid dådet.
Ekonomiska förluster för brottsoffren och utmaningar vid evakuering till annan bostad
De materiella skadorna av sprängdåden har varit omfattande. Flera bostäder förstördes helt eller delvis, vilket lett till kostsamma och tidskrävande reparationer. Försäkringar har inte alltid täckt hela återuppbyggnaden vilket resulterat i ekonomiska förluster för de utsatta. Flera av de intervjuade tvingades hitta tillfälliga boenden vilket orsakade både såväl praktiska som psykiska påfrestningar under flera månader. Hälften av de intervjuade fick heller ingen hjälp att hitta tillfälligt boende utan var tvungna att lösa problemet själva.
Behov av ett samordnat stöd och stöd under hela processen
Ett återkommande tema i intervjuerna var känslan av ensamhet och att inte få tillräcklig vägledning i krissituationen. De intervjuade hade velat ha en samordnande kontaktperson eller lots för att få stöd genom alla de praktiska och administrativa utmaningar som följde efter sprängdådet. Flera har också uttryckt ett behov av kontinuerlig uppföljning av stödbehovet några veckor samt några månader efter händelsen.