Socialarbetares förståelse av män som brottsoffer

Det primära syftet med forskningen är att beskriva och analysera hur socialarbetare förstår män som brottsoffer.

Forskningen har fokuserat på hur socialarbetare beskriver mäns utsatthet och hur de förstår mäns hjälpbehov, vilka hjälpinsatser som ges samt på vilket sätt konstellationer av förövare och offer av olika kön samt sammanhanget påverkar förståelsen av män som utsatts för våld. Studien har även ägnats åt frågan om huruvida Stödcentrum för unga brottsoffer i Sverige ger skilda typer av samt olika mängd insatser till unga män och kvinnor som söker sig till verksamheterna. Projektet har bedrivits som tre delstudier.

Resultaten från den första delstudien visar bl.a. att fler unga män än kvinnor söker stöd från Stödcentrum för unga brottsoffer. Männen erhåller dock i genomsnitt färre insatser under en kortare tid än kvinnor och i jämförelse med kvinnor är det proportionellt sett färre insatser som är av stödkaraktär och en större andel insatser som är av informativ karaktär. Den andra delstudien visar att socialarbetare tenderade fokusera på om, och i vilken utsträckning, unga män som drabbas av våld själva har uppträtt provokativt innan våldshändelsen och om de själva har försatt sig i en social situation som skulle kunna tolkas som att de bidragit till att eskalera det våld de utsätts för. Resultaten från den tredje delstudien gör gällande att socialarbetare uppfattar att våldsutsatta unga män riskerar att förlora sin känsla av självständighet, initiativ- och handlingskraft, det vill säga egenskaper som ofta knyts till den dominerande kulturella bilden av manligheten. Vidare visar resultaten att socialarbetarna bedömer att mäns praktiserande av sin manlighet, men också det bemötande som män som är traumatiserade får i samhället, skapar svårigheter för dem att få hjälp.