En huvudförhandling har ofta ungefär samma upplägg, och här får du information om vad som vanligtvis händer i kronologisk ordning och vem som gör vad.
När du ska vittna i en domstol kan det vara bra att veta hur en förhandling i domstol ofta går till. Vem är det till exempel som inleder och avslutar, och när är det dags för dig som vittne att avlägga vittneseden och berätta vad du har sett eller hört? Här hittar du både en kortversion av rättegångens olika delar och mer utförliga beskrivningar av huvudförhandlingens olika moment i turordning.
Till din hjälp finns också en ordlista med vanliga begrepp.
Vill du veta vilka olika delar som en huvudförhandling består av? Här följer en sammanfattning av de vanligaste inslagen i kronologisk ordning, liksom korta beskrivningar om vem som gör vad.
Det är rättens ordförande som inleder huvudförhandlingen. Ofta presenterar ordföranden då rättens ledamöter och kontrollerar att alla som är kallade till rättegången är på plats. Ordföranden kontrollerar också om det finns något hinder mot att hålla huvudförhandling i målet. Det kan till exempel vara att någon som är kallad inte har kommit.
Om det inte finns något hinder mot att genomföra förhandlingen är det parternas tur att komma till tals. Ordföranden lämnar först ordet till åklagaren. Åklagaren framför då sitt yrkande om att döma den tilltalade personen för brott enligt åtalet. Om målsägande vill begära skadestånd från den tilltalade ska det framföras nu. Om det finns ett målsägandebiträde närvarande brukar den ofta hantera yrkandet om skadestånd. Om det inte finns ett målsägandebiträde brukar åklagaren framföra det yrkandet.
Ordföranden vänder sig sedan till den tilltalade, alltså den misstänkta gärningspersonen, som antingen får erkänna eller förneka brottet eller brotten och ta ställning till om ett eventuellt skadestånd är rimligt att betala.
Därefter är det dags för åklagaren att hålla sin sakframställan, det vill säga ett inledande tal där åklagaren utvecklar och redogör för varför den tilltalade ska dömas för brottet.
Försvaret får också möjlighet att berätta sin syn på anklagelserna och bemöta det åklagarens påståenden.
Efter åklagarens sakframställan är det dags för förhör. Under förhören får personer som kan ha relevant information svara på frågor från parterna. Om det finns en målsägande förhörs den vanligtvis först. Näst på tur är den tilltalade. Om det finns personer som inte är parter i målet kallade som vittnen hörs de sist.
Ett vittne börjar med att avlägga vittneseden. Därefter börjar vittnesförhöret med att den part som har kallat ett vittne, alltså åklagaren eller försvaret, ställer frågor. Efter det får den andra parten möjlighet att ställa frågor, liksom målsägandes ombud och rätten.
En huvudförhandlingen avslutas med att åklagaren och försvaret får hålla varsitt slutanförande. Slutanförande kallas också för plädering. Om det finns ett målsägandebiträde får även den personen möjlighet att tala för brottsoffrets del. Parterna får under slutanförandet möjlighet att berätta för domstolen hur de tycker att rätten ska döma och varför samt peka på den bevisning som stödjer deras respektive uppfattning.
Finns det några särskilda delar av rättegången som du vill veta mer om? Här följer mer utförliga beskrivningar om olika moment under en förhandling.
När en rättegång inleds hälsar rättens ordförande, som också kallas för domare, alla välkomna. Därefter presenterar sig hen och introducerar rättens ledamöter och protokollföraren.
Vidare kontrollerar domaren tillsammans med parterna att det inte finns några hinder för att genomföra huvudförhandlingen. Ett sådant hinder kan till exempel vara att någon som kallats inte har kommit, att ett vittne befinner sig i publiken eller att det behövs tid för att granska ny bevisning.
Det är upp till rätten att avgöra om hindret kan avhjälpas direkt, eller om huvudförhandlingen måste ställas in och tas om vid ett senare tillfälle. Om inget hinder föreligger öppnar rättens ordförande huvudförhandlingen.
Om det inte finns något hinder mot att genomföra förhandlingen lämnar ordföranden ordet till åklagaren för att redogöra för åtalet. Åklagaren börjar då med att framföra sitt yrkande, vilket innebär att åklagaren berättar för domstolen vilket brott hen anser att den tilltalade personen ska dömas för. Därefter går åklagaren igenom gärningsbeskrivningen, vilket innebär att förklara för domstolen hur åklagaren anser att brottet har gått till.
Många brottmålsrättegångar innehåller också en eller flera målsägande. Det vill säga en person som blivit utsatt för brottet som domstolen nu prövar. Om rättegången har en eller flera målsägande på plats frågar ordförande om de har något skadeståndsyrkande. Det vill säga om de vill ha pengar i skadestånd av gärningspersonen.
Målsägandet får då säga hur mycket pengar hen anser att den tilltalade ska dömas till att betala i skadestånd. Ifall det utsetts ett målsägandebiträde kan den personen hantera skadeståndsyrkandet åt målsägandet. Om inget målsägandebiträde finns är det i de allra flesta fall åklagarens uppgift att föra skadeståndstalan.
Efter att åklagaren och målsägandet redogjort för hur de tycker att domstolen ska döma lämnas ordet över till den tilltalade. Den tilltalade får då, oftast genom sin advokat, redogöra sin inställning till anklagelserna och skadeståndsyrkandet. Först genom att antingen erkänna eller förneka de brott som åklagaren anser att den tilltalade har begått. Sedan genom att antingen medge eller bestrida målsägandets yrkande på skadestånd.
När alla parter redogjort för sin inställning i frågan får de också möjlighet att utveckla sin talan. Detta kallas ibland för en sakframställan. Syftet med sakframställan är att sätta parternas inställning i sitt sammanhang utifrån vad de anser har skett. De får även möjlighet att peka ut särskilt viktiga omständigheter och förklara hur bevisningen förhåller sig till dessa omständigheter.
När parterna utvecklar sin talan innebär det oftast att åklagaren börjar med att gå igenom vad den anser vara händelseförloppet och peka på vilken bevisning som stödjer detta. Åklagaren kan göra hänvisningar till vissa delar av förundersökningen eller visa bilder eller filmer som åklagaren tycker att rätten ska känna till.
Näst på tur är målsägande som får möjlighet att utveckla sin skadeståndstalan. Detta kan vara relevant för att påvisa för rätten vilka skador som motiverar summan som målsäganden har yrkat på.
Sist ut får den tilltalade personen möjlighet att berätta sin sida av fallet och vad den anser har skett. Den tilltalade får då också bemöta det som åklagaren har påstått.
När alla parter fått möjlighet att utveckla sin talan ska vanligtvis förhör genomföras. Då huvudregeln är att rätten bara få döma utifrån vad som sägs under huvudförhandlingen är detta en mycket viktig del av rättegången.
Vanligtvis hörs målsägande först, därefter den tilltalade och sist eventuella vittnen. Vittnen måste även avlägga vittnesed, vilket betyder att det är olagligt för vittnen att ljuga eller dölja något för domstolen. Målsäganden och den tilltalade ska inte avlägga vittnesed. Förhören spelas även in med ljud och bild. Anledningen är att om domen överklagas kan förhören från tingsrätten spelas upp i hovrätten i stället för att nya förhör hålls.
Huvudregeln är att alla ska lämna sina utsagor framför parterna i rättssalen. I vissa särskilda undantagsfall kan dock förhör hållas utan att den tilltalade är i salen. Det kallas för medhörning och du får veta mer om det längre ned.
Förhör med den tilltalade och målsäganden skiljer sig från förhör med vittnen. Tilltalade och målsäganden har nämligen inte någon skyldighet att uttala sig och de talar inte heller under straffansvar.
Oftast är det målsäganden som hörs först. Exakt hur det går till kan variera, men det brukar börja med att målsäganden med egna ord får berätta vad den kommer ihåg av händelsen. Sedan får åklagaren, målsägandebiträdet och försvararen ställa frågor för att lyfta detaljer de anser är viktiga för målet. Ibland kan även rätten ställa frågor för att säkerställa att de inte har missförstått något.
När målsäganden är färdig upprepas samma process med den tilltalade.
Efter partsförhören är det dags för eventuella vittnesförhör att hållas. Ett vittnesförhör är en utsaga från en person som inte är part i målet.
När det är dags för en person att vittna ropas dennes namn ut i högtalarsystemet och den kan gå in i rättegångssalen. Väl inne i rättssalen pekar rättens ordförande ut vart vittnet ska sitta. Därefter kan domaren även kontrollera om vittnet är nära anhörig till den tilltalade. Om så är fallet kan personen ibland undantas från vittnesplikten.
Vittnesförhör skiljer sig från partsförhör i att vittnen är skyldiga att vittna och talar under straffansvar. Detta sker genom att alla vittnesförhör börjar med att personen får avlägga vittnesed. Det sker genom att rättens ordförande ber dig att upprepa följande mening, där du lovar att tala sanning och berätta allt du vet:
"Jag (ditt namn) lovar och försäkrar, på heder och samvete, att jag ska säga hela sanningen och intet förtiga, tillägga eller förändra."
Efter du har avlagt vittneseden börjar förhöret med att den part som har kallat dig som vittne, alltså åklagaren eller försvaret, ställer frågor till dig. När de är klara får även den andra parten möjlighet att ställa frågor till dig. Om målsägande har ett ombud får även de ställa frågor. Rätten kan också komma att ställa frågor till dig för att vara säkra på att de förstått allting rätt.
När du blir förhörd kan du uppleva att du får många och svåra frågor. Ibland ställs nästan samma fråga flera gånger och från olika personer. Det beror på att var och en försöker få fram information som talar för deras sak. Om du blir osäker på någon fråga kan du alltid tala om det. Du kan svara att du inte är säker, att du inte kommer ihåg, att du inte vet eller att du inte förstår frågan. Om du behöver en paus under ditt förhör kan du säga det till rättens ordförande.
Om du är rädd för någon, till exempel för den tilltalade, är det bra om du säger det till domstolen innan rättegången eller när du ska höras. Rätten kan nämligen besluta om medhörning under en rättegång. Det betyder att den tilltalade får lämna rättssalen för att istället följa förhöret via ljud eller video från ett annat rum.
Domstolen kan besluta om medhörning om det finns risk att ett vittne eller en målsägande annars inte berättar hela sanningen. Att du tycker det är jobbigt att vittna framför den tilltalade är inte tillräckliga skäl för att få medhörning.
När du avlagt vittnesed talar du under straffansvar. Det betyder att du kan dömas för brott om du medvetet ljuger eller döljer något från rätten, något som kallas för mened. Att vägra avlägga vittnesed ses som en försummelse av vittnesplikten och kan leda att till att vittnet får betala vite eller skadestånd.
Det är dock viktigt att komma ihåg att du aldrig kan råka begå brott om du försöker vittna uppriktigt. Att inte komma ihåg varje detalj eller vara osäker på någonting är naturligt och inte något som är brottsligt. Berätta om din upplevelse utifrån frågorna du får, undvik att spekulera och var tydlig om du osäker på något.
Efter att du har lämnat ditt vittnesmål kan du lämna domstolen om du vill. Är huvudförhandlingen öppen för allmänheten får du också stanna kvar som åhörare, om du vill följa resten av rättegången.
Som vittne kan du även få ersättning för att ha vittnat. Här kan du läsa mer om det och vad som händer efter domen.
I de flesta brottmålsförhandlingar går domstolen, eller ibland åklagaren, igenom den tilltalades personliga förhållanden, så kallad personalia. Under genomgången berättar rättens ordförande till exempel om den tilltalades belastningsregister, nuvarande livssituation och annat som kan påverka en eventuell påföljd, alltså straffet, om den tilltalade döms för brottet eller brotten.
I slutet av huvudförhandlingen får parterna sammanfatta sina synpunkter på det som har kommit fram och argumentera för hur de anser att domstolen bör döma. Det kallas för att parterna slutför sin talan eller pläderar.
Det vanligaste är att det är åklagaren som börjar med att hålla sin plädering. Då sammanfattar åklagaren åtalet och lyfter fram de bevis som styrker åtalet. Åklagaren argumenterar även för vad som skulle vara en lämplig påföljd i målet. Målsägandebiträdet håller vanligtvis sin plädering efter åklagaren. Ofta handlar målsägandebiträdets plädering om målsägandens krav på skadestånd.
Sist ut att plädera är försvaret. Försvaret argumenterar för vad som kan anses vara bevisat i målet och vilka tvivel som finns för att händelseförloppet har gått till på det sätt som åklagaren påstår. Försvaret kan också argumentera kring ett eventuellt straff om den tilltalade skulle dömas för brott.
När pläderingarna är klara förklarar rättens ordförande att förhandlingen är avslutad och berättar när domen ska avkunnas eller meddelas. Då lämnar parter och åhörare rättssalen och rätten håller överläggning för att diskutera hur de ska döma i målet.
Överläggningen är inte offentlig och förutom rättens ledamöter är det vanligtvis endast protokollföraren som får närvara. Vad som har sagts under överläggningen är hemligt även efter att domstolen har meddelat sin dom i målet. Det är endast det som framgår av domen som blir offentligt.
Om domen avkunnas sker det direkt efter rättens överläggning och rätten ropar då ut i domstolens högtalarsystem att parterna kan komma in i rättssalen igen. Domstolen meddelar sedan parterna muntligen vad rätten har kommit fram till. Om domen ska meddelas senare upplyser rättens ordförande om tidpunkt för domen, vanligtvis två veckor efter rättegången.
En huvudförhandling i brottmål ska leda fram till en dom. Den skriftliga domen är ett dokument som redovisar resultatet av rättegången och alla beslut som rätten har fattat ska finnas med där. I domen står alltså vad rätten har bestämt, till exempel om den tilltalade döms för brottet eller inte och om ett skadestånd ska betalas.
Vill du se en film om hur en rättegång kan gå till? I den här dramatiserade filmen får du följa med på en rättegång och se och höra vem som kan säga vad. Filmen är ungefär 30 minuter lång och baseras inte på en verklig händelse.
