Reaktioner på att bevittna brott

För många som ska vittna så kan det vara en stressande eller obehaglig situation när man ska berätta, till exempel, i ett polisförhör eller i en rättegång.

Det är inte konstigt, för det här är ju en ovan situation för de flesta av oss. Men du kommer göra så gott du kan och det du ska göra är ju egentligen bara att berätta om någonting som du har hört eller har sett. Sedan kommer du få frågor om det är någonting som blir oklart.

Jag heter Josefin Grände och jag är legitimerad psykoterapeut, specialiserad på kris och trauma och jag möter många barn, unga och vuxna som bär på svåra livserfarenheter som man kommer för att jobba med. Typiska reaktioner när man nyligen har bevittnat ett brott, det kan vara att man kan uppleva ett chocktillstånd, man kan få kraftiga känslomässiga reaktioner. Chocken kan också göra att man känner sig avstängd eller avtrubbad.

Det är inte så konstigt för att bevittna ett brott det är någonting som de flesta av oss, ja det tillhör inte vanligheterna för oss. Sedan så kan de här reaktionerna fortsätta på olika sätt. Vi kan till exempel känna oss rädda, kan få svårt att sova eller att äta, få olika stressreaktioner och oro.

De som är med de där reaktionerna, ibland pratar vi mycket om att man kan reagera när man blir utsatt för brott, men också när man har bevittnat brott så kan de här reaktionerna komma.

Jag tänker att man ska verkligen se att det är inte så konstigt och det är viktigt att vara snäll mot sig själv i dem reaktionerna. Ganska ofta så är det också så att de reaktionerna klingar av över tid. Vi vet också hur man påverkas när man bevittnar brott, ja, det har ju inte bara med själva brottet att göra utan det har ju också ofta med vem man är, vilken livssituation man befinner sig i.

Vi vet till exempel att barn och äldre kan uppleva en större skyddslöshet i samband med att bevittna brott. Det kan också handla om, så är det för oss alla, vi har olika perioder när vi är mer sårbara.

Vi kanske går igenom en skilsmässa eller har en sorg, eller någonting annat som gör att vi just då inte har skyddet så starkt i oss. Det kan också handla om att vi har en egen tidigare utsatthet som väcks upp när vi bevittnar brott. Är vi lite mer sårbara, ja då kan det också bli så att de här reaktionerna blir kraftigare och håller i sig över längre tid.

Jag tänker att om reaktioner håller i sig över tid, om man börjar känna att nu begränsar det mitt liv mycket. Jag kanske känner att det både begränsar, men jag känner också mycket lidande av det här, då tycker jag att man också ska söka hjälp för det, och till exempel kontakta vårdcentralen. Det finns saker som du kan göra själv. Eller tänka på om du känner oro när du har bevittnat ett brott.

En sådan sak är att prata. Prata med anhöriga eller nära om hur du känner så att du kan få lite hjälp och sortera de här reaktionerna. Det är lätt att dra sig undan när man känner att man kanske har reagerat för starkt eller kraftigt på någonting.

Men gör inte det, utan vänd dig till människor du litar på och sortera lite grann. En annan sådan sak, det är ju just att tänka på att skuldbelägg inte dig själv för dina reaktioner, utan det är antagligen helt normala reaktioner, som, om du accepterar dem, så kommer de antagligen att lätta över tid.

Sedan skulle jag också vilja lägga in ett litet tips till dig som är anhörig. För jag tänker att när man som anhörig har till exempel ett barn eller en partner som har blivit vittne till brott så kan man, dra igång en egen stress och oro, eller man kanske tänker på saker man har läst i media eller sett på filmer.

Risken är ju att man också smittar vittnet med sin egen oro och där man kan betyda jättemycket som närstående i att lyssna, stötta, bekräfta. Tänk på att hålla din egen oro för dig själv, även om den kommer ifrån omsorg.

För många som ska vittna så kan det vara en stressande eller obehaglig situation när man ska berätta, till exempel i ett polisförhör eller i en rättegång. Det är inte konstigt, för det här är ju en ovan situation för de flesta av oss. Det är många saker som kan väcka stress. Till exempel funderingar kring: Hur ska jag berätta? Kommer jag berätta för mycket? Kommer jag berätta för lite? Tänk om jag inte minns? Där vi ju också ofta gärna vill göra rätt.

Särskilt om vi till exempel känner någon som är inblandad i det här brottet där vi är vittnen. Då kan vi känna en extra stark oroskänsla eller ansvarskänsla. Sedan kan vi också drabbas av oroskänslor och rädsla kring, vad kan det bli för konsekvenser för mig om jag vittnar eller berättar?

Jag tänker att det som är viktigt är just att se att ja, det är en spänd och stressad situation, men du kommer göra så gott du kan och det du ska göra är ju egentligen bara att berätta om någonting som du har hört eller har sett och sedan kommer du få frågor om det är någonting som blir oklart.

När man ska förbereda sig för att vittna så finns det några saker som man kan tänka på själv. Och en sådan sak är att ändå kanske försöka skaffa sig så mycket kontroll över situationen som man kan. Ett sådant sätt, det är ju att söka information. Du kan söka information på till exempel Brottsoffermyndighetens hemsida där du kan hitta information om hur en rättsprocess går till, du kan se hur en rättssal ser ut om du inte har varit i en sådan tidigare. Även när du ska till, till exempel en tingsrättsförhandling och vittna, ja, då finns det ofta vittnesstöd i byggnaden som du kan söka upp som både kan ge information och stöd.

Någonting du också kan göra för att trygga dig själv det är att förbereda lite vad du ska göra innan och efter ditt vittnesmål. Du kan till exempel ta en promenad eller lyssna på musik. Gör någonting som du vet att du brukar bli lugn av, före. Efter kan du också ha planerat in någonting. Det kan till exempel handla om att träffa en vän som du då vet att du kommer kunna prata lite med, om hur du har upplevt det och hur du mår just nu. Och igen, påminn dig själv om att ingen förväntar sig något annat av dig än att du ska göra så gott du kan för att ärligt berätta om vad du har hört eller sett och svara på frågor. Det är det enda du ska bidra med.

För de allra flesta som vittnar så blir det en ovan situation, men inte så dramatisk.