Jämkning

Enligt 12 § brottsskadelagen kan brottsskadeersättningen i vissa fall sättas ner eller helt utebli (jämkas) under förutsättning att det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande eller, om skadan lett till döden, den avlidne genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken. En vanlig anledning till jämkning är att den skadade har uppträtt provocerande. Det kan vara situationer när den skadelidande har stämt träff med gärningspersonen i syfte att göra upp eller när brottsoffret själv är den som inlett våldsutövningen eller på annat sätt provocerat fram brottet. Om det våld som utövats står i uppenbart orimlig proportion till provokationen kan dock Brottsoffermyndigheten sätta ned ersättningen till hälften eller helt avstå från att jämka. Jämkning kan också ske vid uppgörelser i kriminella kretsar och i samband med narkotikabrottslighet eller när den skadade har brukat narkotika tillsammans med andra.

Brottsskadelagens jämkningsbestämmelse är mer långtgående än skadeståndslagens motsvarande jämkningsregel i 6 kap. 1 §, och innebär att brottsskadeersättningen kan jämkas även om beteendet inte skulle leda till någon jämkning enligt skadeståndsrättsliga regler. Jämkningsbestämmelsen i 6 kap. 2 § skadeståndslagen tar sikte på förhållanden på den skadeståndsskyldiges sida och är därmed inte tillämplig på brottsskadeersättningen.