BrOMs ersättning till drabbade vid diskoteksbranden

I oktober 1998 inträffade en brand i Göteborg som beskrivs som den största brandkatastrofen i Sverige. Brottsoffermyndigheten blev en av flera aktörer med ansvar för den efterföljande skaderegleringen. Hans Sjölander beskriver myndighetens arbete med brottsskadeersättning till de som drabbades av branden. Ännu i dag pågår skaderegleringen och mer än 10 miljoner kronor har betalats ut i statlig ersättning.

Den 29 oktober 1998 anlades en brand i en fastighet vid Backaplan i Göteborg. Den kvällen roade sig närmare 400 ungdomar på ett diskotek i en lokal som var dimensionerad för 150 personer. Fyra unga män anlade branden i ett trapphus genom att tända eld på stolar som ställts ut i trapporna. När någon kände brandlukt och öppnade en dörr från diskoteket ut till trapphuset började rök välla in i lokalen. Ingen stängde dörren vilket gjorde att elden fick syre och snabbt spred sig in i diskoteket. Det blev panik och många deltagare sprang mot den enda utgången i den motsatta delen av lokalen. Eftersom dörren var smal blev utgången snabbt blockerad. Många dog av brandröken. Andra dog när de desperat kastade sig ut från fönstren mot asfalten fem meter ner. Totalt omkom 63 unga människor och ett par hundra skadades i det som betecknas som den största brandkatastrofen i Sverige.

Gärningsmännen dömdes för grov mordbrand. Brottsoffermyndigheten och flera försäkringsbolag kom att ansvara för den efterföljande skaderegleringen. Det fanns möjlighet till försäkringsersättning från brandoffrens hem- och olycksfallsförsäkringar. Folksam beslutade också att betala ut ersättning från ansvarsförsäkringar som tre av gärningsmännen hade. Från deras försäkringar lämnades framför allt ersättning för kostnader, sveda och värk samt kränkning med schablonbelopp. Den totala ersättningen från ansvarsförsäkringarna uppgick till 15 miljoner kr.

För Brottsoffermyndighetens del inleddes arbetet med att brottsskadechefen Per Rubing och avdelningsdirektören Hans Sjölander besökte brandplatsen i oktober 2000. Besöket gav bestående intryck och det var inte svårt att föreställa sig den skräck och dödsångest som de som befann sig i den lilla lokalen måste ha känt när branden spred sig. Eftersom brottsskadeersättning kan lämnas först när alla andra ersättningsmöjligheter, t.ex. försäkringsersättning, är uttömda, kom Brottsoffermyndighetens regleringsarbete i gång på allvar först i början av år 2002. Myndigheten inrättade en egen enhet dit alla ärenden med anknytning till branden lottades in. Hans Sjölander fick huvudansvaret för regleringen av ärendena, som avgjordes med förtur.

Skaderegleringen kom att dominera hans arbetsuppgifter de närmast efterföljande åren. Den första tiden avsåg regleringen framför allt ersättning till anhöriga till dem som dödats i branden. Den ersättning som lämnades i dessa fall avsåg ersättning för den psykiska personskada som de anhöriga drabbats av. Andra ärenden gällde ersättning till personer som överlevde branden men som skadades fysiskt och psykiskt. Svårt skadade ungdomar hade ofta bestående skador som gav ersättning för ärr, amputation och invaliditet. I de fall där skadorna hindrade förvärvsarbete beviljades brottsskadeersättning för inkomstförlust.

Ännu idag pågår reglering av årlig inkomstförlust för vissa drabbade. Antalet avgjorda ärenden som har anknytning till branden passerar snart 500 stycken. Den brottsskadeersättning som har betalats ut genom åren uppgår till drygt 10 miljoner kronor.

Hans Sjölander
Avdelningsdirektör



Artikeln publicerad i Brottsoffermyndighetens digitala nyhetsbrev 4/2011, juni 2011


Senast uppdaterad:2017-05-15