Aktuella beslut 1 juni 2015

Nämnden för brottsskadeersättning den 1 juni 2015.

Vid sammanträdet med Nämnden för brottsskadeersättning den 1 juni 2015 avgjordes bland annat följande ärenden.

Allmänna principer vid tillämpning av reglerna om polisanmälan och medverkan i 16 § punkterna 1 och 2 brottsskadelagen.

En ansökan om brottsskadeersättning får bara prövas om brottet har polisanmälts (eller sökanden visar giltig anledning att inte anmäla) och den skadelidande i skälig utsträckning har bidragit till att det anmälda brottet kan utredas. Bestämmelserna framgår av 16 § punkterna 1 och 2 brottsskadelagen.

För att den skadelidande ska uppfylla de kraven måste han eller hon inledningsvis polisanmäla brottet. Av förarbetena till bestämmelsen framgår inte att krav ska ställas på att anmälan ska göras inom en viss tid eller på viss plats för att brottsskadeersättning ska komma ifråga. Det är därför enligt Nämnden för brottsskadeersättning tillräckligt att en polisanmälan görs för att kravet ska vara uppfyllt.

Den skadelidande måste dessutom i skälig utsträckning bidra till att det anmälda brottet kan utredas. Av förarbetena framgår att en förutsättning för brottsskadeersättning är att sökanden medverkar i en efterföljande utredning, t.ex. vid polisförhör. Om sökanden inte vill bidra till att få gärningspersonen fälld och därigenom skadeståndsskyldig, bör det saknas förutsättningar att få brottsskadeersättning.

Enligt Nämndens uppfattning talar såväl förarbetena som bestämmelsens utformning för att kravet på polisanmälan (punkten 1) och kravet på medverkan (punkten 2) ska prövas var för sig. Om en polisanmälan inte görs i anslutning till brottet kan det i och för sig medföra att det blir svårare att utreda gärningen. En sen polisanmälan påverkar dock normalt sett inte bedömningen av om sökanden i skälig utsträckning har medverkat vid utredningen.

 

Fråga om tillämpning av avräkningsregeln i 10 § brottsskadelagen.

Sökanden lämnade oriktiga uppgifter till sitt försäkringsbolag. Med hänvisning till 7 kap 3 § försäkringsavtalslagen satte bolaget därför ner ersättningen från hemförsäkringen till noll kr.
                        
Enligt 10 § brottsskadelagen betalas brottsskadeersättning till den del skadan inte täcks av annan ersättning som den skadelidande har rätt till.

Nämnden för brottsskadeersättning fann med tillämpning av 10 § brottsskadelagen att avräkning ska ske från brottsskadeersättningen.

Dnr 10894 2014

 

Fråga om brottsskadeersättning vid bevittnande av mord.

Brottsoffermyndigheten fann att brottsskadeersättning vid bevittnande av mord ska lämnas med ett schablonbelopp om 40 000 kr då påföljden bestämts till ett tidsbegränsat straff och med 50 000 kr då påföljden bestämts till livstids fängelse.

När en flicka var tre år dödade hennes pappa hennes mamma genom att tilldela mamman 26 knivhugg i bålen. Av hovrättens dom framgår att händelseförloppet varit våldsamt och pågått viss tid. Hovrätten dömde pappan för mord till livstids fängelse. Vid bedömningen av straffvärdet framhöll hovrätten särskilt att det var en synnerligen försvårande omständighet att brottet hade förövats i närvaro av flickan. Hovrätten menade vidare att det trauma som brottet måste ha inneburit för henne och de konsekvenser som det redan hade lett till och i framtiden skulle komma att få för henne var graverande för bedömningen.   

Brottsoffermyndighetens bedömning

Brottsskadeersättning lämnas till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. Bevittnandeersättningen är en statlig ersättning som endast kan lämnas av Brottsoffermyndigheten. 

Ersättningen bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn till hur grovt det bevittnade brottet är. Vid denna bedömning är det i första hand straffvärdet som ska beaktas. Brottsoffermyndigheten har tidigare lämnat ersättning för bevittnade av mord med 30 000 kr. Med hänsyn till den skärpta synen på mord och mordförsök som har resulterat i dels straffskärpningar dels högre kränkningsersättning vid försöksbrotten menar Brottsoffermyndigheten att det finns skäl att höja ersättningsnivån. Brottsoffermyndigheten anser därför att ersättning ska lämnas med ett schablonbelopp om 40 000 kr vid bevittnande av mord där påföljden bestämts till ett tidsbegränsat straff och 50 000 kr där påföljden bestämts till livstids fängelse.

Med hänsyn till att straffvärdet på den brottslighet som flickan bevittnat uppgår till fängelse på livstid bestämmer Brottsoffermyndigheten ersättningen till 50 000 kr. 

Dnr 3426 2015

 

Fråga om brottsskadeersättning vid bevittnande av mord och mordförsök

Brottsoffermyndigheten fann att en 17-årig flicka hade rätt till brottsskadeersättning med 60 000 kr till följd av att hon bevittnat att pappan dödat hennes mamma och även försökt döda hennes bror.

Pappan till en 17-årig flicka dödade hennes mamma genom att upprepade gånger hugga eller sticka mamman med en kniv i överkroppen. Vid tillfället försökte pappan även döda flickans bror genom att hugga eller sticka honom med en kniv i mittregionen av kroppen med livshotande skador som följd. Flickan bevittnade båda gärningarna. Pappan dömdes till fängelse på livstid för brotten. 

Brottsoffermyndighetens bedömning

Brottsskadeersättning lämnas till ett barn som bevittnat ett brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person.  
Brottsoffermyndigheten har denna dag fastställt den schabloniserade ersättningen för barn som bevittnar mord till 50 000 kr i fall där påföljden bestämts till livstids fängelse. 
Med hänsyn till att påföljden bestämts till livstids fängelse och att flickan både har bevittnat mordet på sin mamma och mordförsöket på sin bror bestämmer Brottsoffermyndigheten ersättningen till 60 000 kr.

Dnr  10213 2014

 

Fråga om avvisning av ansökan om brottsskadeersättning på grund av bristande medverkan hos polisen


Brottsoffermyndigheten fann att en man, genom att uttala att han på grund av rädsla ville ta tillbaka polisanmälan och att han inte ville medverka vid en rättegång, inte hade bidragit till att brott kunnat utredas i den utsträckning som kan krävas av honom. Hans ansökan om brottsskadeersättning avvisades därför.

En ansökan om brottsskadeersättning får bara prövas om den skadelidande i skälig utsträckning har bidragit till att det anmälda brottet kan utredas. Bestämmelsen om detta finns i 16 § brottsskadelagen. 
Av utredningen framgår att sökanden vid polisförhör lämnat sådana uppgifter om flera gärningspersoner att polisen kunnat identifiera dem. Han uppgav dock vid ett flertal tillfällen att han på grund av rädsla ville ta tillbaka sin anmälan och att han inte hade för avsikt att medverka vid en eventuell rättegång. Polisen lade ned förundersökningen med motiveringen att det inte gick att bevisa att de som varit misstänkta hade gjort sig skyldiga till brott.

Brottsoffermyndighetens bedömning

Det är i första hand skadevållaren som ska ersätta skador på grund av brott. Det är därför av yttersta vikt att den skadelidande anmäler brottet till polis eller åklagare och därefter samarbetar med dessa myndigheter. Genom att uttala att han ville ta tillbaka anmälan och att han inte ville medverka vid en rättegång kan inte sökanden anses ha bidragit till att brotten kunnat utredas i den utsträckning som kan krävas av honom. Det av honom angivna skälet till att inte medverka föranleder ingen annan bedömning. Brottsoffermyndigheten kan därför inte pröva hans rätt till brottsskadeersättning.

Dnr 11018 2014

 

Senast uppdaterad:2016-06-08