Förenta nationerna, FN

Förenta nationerna har sedan tidigt 1980-tal arbetat med brottsofferfrågor. I det arbete som FN gör idag för att främja ett välfungerande och rättssäkert rättsväsende ingår brottsoffer i allt större utsträckning. Inledningsvis togs frågan om brottsoffer upp framförallt inom ramen för FN:s kongresser för brottsförebyggande arbete och behandling av gärningsmän.
FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt (United Nations Commission on Crime Prevention and Criminal Justice) är det organ som har huvudansvaret för att bistå länderna med att implementera eller genomföra det mest välkända av brottsoffernormerna, FN:s brottsofferdeklaration från 1985.

Även United Nations Office for Drugs and Crime (UNODC) arbetar på olika sätt med genomförandet av FN:s normer för brottsförebyggande arbete och straffrätt. UNODC har utarbetat en strategi för perioden 2006-2008 som identifierar brottsoffer som ett viktigt område att arbeta med.

I sin verksamhet uppmärksammar UNODC sårbara grupper av brottsoffer och särskilt barn. I enlighet med det arbetar man med FN:s riktlinjer för barn som är brottsoffer och vittnen (Guidelines on Justice in Matters involving Child Victims and Witnesses of Crime).

För närvarande pågår verksamhet inom UNODC med dessa riktlinjer genom att man tar fram en sorts modellagstiftning och en guide för hur riktlinjerna ska kunna användas.

FN:s regionala organ, t.ex. HEUNI, UNICRI och UNAFEI liksom olika institut som är knutna till FN arbetar också med brottsofferfrågor. Det gör också de organ som är specialiserade på en särskild grupper som UNICEF och CEDAW t. ex. En av de mer kända viktimologerna, Irvin Waller från Kanada har förespråkat att ett särskilt internationellt center eller ett institut för brottsofferfrågor etableras inom det befintliga FN-maskineriet.

Några av FN:s viktigaste brottsofferdokument finns samlade i ett kompendium med internationellt kända normer inom brottsförebyggande arbete och brottmål, Compendium of United Nations standards and norms in crime prevention and criminal justice.

Läs mer om de här normerna genom att följa de länkade rubrikerna nedan!
FN:s brottsofferdeklaration är grunden för den internationella brottsofferrätten. I den finns grundläggande bestämmelser för hur brottsoffer ska få en rättvis behandling samt stöd och skydd, både i och utanför rättsväsendet.

FN:s brottsofferdeklaration är resultatet av ett långt arbete och det har också följts av ett omfattande uppföljningsarbete. Genom deklarationen lades grunden till en kodifiering av principer för brottsoffer i den internationella brottmålsrätten.
FN:s barnkonvention från 1989 är en av de internationella konventioner som fått störst uppslutning bland medlemsländerna. Det är ett heltäckande dokument som tar upp barns rättigheter på flera olika plan och som berör både barns levnadsstandard, utbildning och principen om barns bästa.

En särskild artikel tar upp staternas skyldigheter att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, vanvård och sexuella övergrepp. Barnkonventionen övervakas av FN:s barnrättskommitté som i kommentarer och rapporter har utvecklat sin syn på hur länderna kan genomföra och leva upp till de olika artiklarna i konventionen.

Riktlinjerna riktar sig till FN:s organ och program och till barnkonventionens parter och har till syfte att underlätta efterlevnaden av principerna i Barnkonventionen.
Ett av de senaste framstegen inom den internationella brottsofferrätten är att riktlinjer antagits av FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) avseende barn som är brottsoffer och vittnen.
Senast uppdaterad:2014-08-25