Europeiska konventionen om ersättning till offer för våldsbrott

Europarådets konvention om ersättning till brottsoffer trädde i kraft 1988 och har nu ratificerats av över tjugo medlemsstater. Målsättningen med konventionen var att skapa en serie bindande minimiregler om ersättning till brottsoffer.

Europeiska konventionen om ersättning till offer för våldsbrott  (1983)Konventionen legitimerar statlig ersättning med principen om social solidaritet och rättvisa för offren. Till skillnad från EU:s direktiv om ersättning till brottsoffer anger konventionen en miniminivå för vad som ska ersättas men i likhet med EU:s direktiv om ersättning vill konventionen främja ersättning till brottsoffer och samarbete mellan medlemsstaterna i ersättningsfrågor.

Europarådets konvention om ersättning till brottsoffer är från 1983 och har ratificerats av över tjugo medlemsstater. Målsättningen med konventionen var att skapa en serie bindande minimiregler om ersättning till brottsoffer. Konventionen legitimerar statlig ersättning med principen om social solidaritet och rättvisa för offren. Konventionen är närmare tjugo år äldre än EU:s direktiv om ersättning till brottsoffer men det finns många likheter mellan dem. Läs mer här.

Europarådets konvention om ersättning till brottsoffer öppnades för ratificering 1983 och den trädde i kraft fem år senare. Den har nu ratificerats av över tjugo medlemsstater vilket betyder att flertalet av EU:s medlemsländer har anslutit sig till den. Konventionen legitimerar statlig ersättning till brottsoffer med principen om social solidaritet och rättvisa för offren. Det innebär inte att staten ska ingripa med statlig ersättning enbart i sådana fall av där de drabbade lider mycket svåra påfrestningar (hardship).

Konventionen föregicks av en Europarådsresolution om ersättning till brottsoffer från 1977. Redan under den tiden förespråkades det i Europaparlamentet att EU (då EG) skulle anta ett direktiv om inte Europarådet utarbetade en konvention på området. Eftersom tiden då inte var mogen för EU att agera på det här området kom en konvention om ersättning till stånd under ledning av Europarådets straffrättsliga styrkommitté.

Målsättningar
Målsättningen med konventionen var att harmonisera regler om ersättning till brottsoffer genom att skapa en serie bindande minimiregler men konventionen har också till syfte att främja internationellt samarbete. Det var personer som förflyttade sig på grund av sina arbetsmöjligheter, det vill säga de som kallades för ”migrant workers” som motiverade bestämmelser om ersättning till utländska brottsoffer. Europarådets ståndpunkt var att den här gruppen av utländska personer ofta bidrar till ett lands ekonomiska utveckling och att de därför borde få samma förmåner som landets medborgare men reglerna motiverades också med principer om solidaritet och rättvisa.

Internationellt samarbete och ersättning till offer i annat land
Ifråga om det internationella samarbetet bygger konventionen på principen om territorialitet, det vill säga att det land i vilket brottet begåtts är skyldigt att utge ersättning. Det utesluter inte att staterna kan tillämpa nationalitetsprincipen och ge ersättning till sina egna medborgare när de drabbas av brott utomlands eller att de även kan betala ersättning till alla utlänningar vilket inkluderar även turister.

Ersättning ska enligt konventionen betalas, dels till medborgare från de länder som har tillträtt konventionen och dels till medborgare från medlemsländer i Europarådet som är bosatta i det land där brottet begicks.

I likhet med EU:s direktiv om ersättning vill konventionen således främja ersättning till brottsoffer som drabbats av brott i annat land men även samarbete mellan medlemsstaterna och i likhet med direktivet bygger konventionen på territorialitet.

Europarådskonventionen och EU-direktivet skiljer sig däremot åt såtillvida att direktivet etablerar ett mer avancerat samarbete staterna emellan i de situationer där personer skadas i ett annat land än det där de har sin hemvist.

I artikel 12 av konventionen anges att länderna ska utse en myndighet som ska ha till uppgift att bistå andra länder i sådana ärenden som gäller internationellt samarbete (brott som begås på deras territorium eller vice versa). Den myndighet som är utsedd att bära ansvar för samarbetet i Sverige är Utrikesdepartementet.

Tillämpningsområde
Liksom EU-direktivet omfattar konventionen offer för uppsåtliga våldsbrott. Begreppet inbegriper i konventionens terminologi även offer för psykologiskt våld, till exempel när någon utsätts för hot. Även anhöriga till dem som drabbas av brott omfattas av tillämpningsområdet liksom personer som hjälpt till att förhindra ett brott eller som bistått polisen vid ett brott.

Konventionen bygger på den så kallade subsidiaritetsprincipen som betyder att ersättning ska utges endast när den inte kan fås från andra källor. Enligt den rapport som hör till konventionen står det dock klart att det inte utesluter ersättning i förskott i sådana fall där den rättsliga handläggningen är tidsödande.

Till skillnad från EU:s direktiv om ersättning till brottsoffer anger konventionen en miniminivå för vad som ska ersättas.

Artikel 4 i konvention är central eftersom den specificerar vad som ska ersättas som ett minimum enligt konventionen, det vill säga:

  • inkomstförlust,
  • sjukvårdskostnader,
  • avgifter för sjukvård,
  • begravningskostnader

och när det gäller anhöriga,

  • förlust av underhåll.


Förutom dessa minimikrav nämner konventionen att det också är möjligt att ersätta sveda och värk.

Skäl att inte betala ersättning
Konventionen stadgar att ersättning ska kunna vägras på grund av offrets uppförande i anslutning till brottet, offrets samröre med organiserad brottslighet eller medlemskap i en kriminell organisation eller om ersättning skulle stå i strid med allmänna rättskänslan.

I kommentaren till den här artikeln hänvisar Europarådet till sådana fall där det finns ett samspel mellan offer och brottsling. Som exempel på organiserad brottslighet nämner konventionen personer som handlar med droger och terroristorganisationer.

Senast uppdaterad:2017-07-12