Brottsoffer och mänskliga rättigheter

När en person drabbas av brott berör det inte sällan rätten till liv, frihet eller säkerhet. Ur det perspektivet handlar brottsoffers rättigheter om mänskliga rättigheter och brottsoffer tar idag allt större plats i arbetet med de mänskliga rättigheterna.
Brottsoffer och mänskliga rättigheter
De mänskliga rättigheterna inbegriper bl. a rätten att inte utsättas för grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Att drabbas av brott innebär många gånger att någons rätt till liv, frihet och/eller personlig säkerhet har kränkts.

Dessa rättigheter tillhör de grundläggande mänskliga rättigheterna som omfattar alla människor utan åtskillnad. Därför är de mänskliga rättigheterna av stor betydelse ur ett brottsofferperspektiv. Det finns flera aspekter på hur de mänskliga rättigheterna berör brottsoffer. Framförallt handlar det om skyddet för individens liv, säkerhet och privatliv.

De mänskliga rättigheterna kan delas in i olika typer av bestämmelser, t.ex. politiska och medborgerliga rättigheter, sociala rättigheter, bestämmelser om rättssäkerhet och skydd för personlig säkerhet och integritet och dessa olika grupper av bestämmelser berör brottsoffer på olika sätt.

Även vissa allmänna principer i den internationella rätten som gäller tvärsigenom de allmänna MR-instrumenten, till exempel principen om icke-diskriminering har betydelse för brottsoffer. Det är också av betydelse i sammanhanget att de mänskliga rättigheterna är universella och odelbara, ömsesidigt beroende och inbördes besläktade.

Rätten till en rättvis rättegång är viktig ur ett brottsofferperspektiv genom principen om jämvikt mellan parterna (equality of arms) och bestämmelserna om offentlighet i rättegången får betydelse för hur vittnens identitet kan skyddas. Sveriges och andra länders åtaganden gentemot brottsoffer grundar sig bl.a. på de internationella överenskommelserna om mänskliga rättigheter.

Det internationella samfundets (FN:s) arbete med gärningsmän, t.ex. inom kriminologi och kriminalvård, har gjort att brottsoffers rättigheter kom upp på den internationella dagordningen. Sedan flera år har det i FN slagits fast att våld mot kvinnor är en form av brott mot de mänskliga rättigheterna. Även detta har bidragit till att brottsoffer har kommit att uppmärksammas på ett mer allmänt plan.

Mänskliga rättigheter handlar om staters uppförande mot individer. Man brukar säga att varje rättighet för den enskilde innebär en skyldighet för staten. Därför har staterna en skyldighet att förhindra kränkningar av t. ex. rätten till liv och frihet och det gäller inte bara kränkningar som staten är ansvarig för utan också sådana kränkningar som begås av enskilda.

När det gäller brottsoffer kan det ske till exempel genom att staterna antar lagar som straffbelägger kränkningar, genom att de undersöker och åtalar påstådda brott. Dessa skyldigheter har sedan utvidgats med skrivningar om stöd och skydd för offren i normer som specifikt handlar om brottsoffer.

De flesta brottsofferdokument som presenteras här har utarbetats i de internationella organisationerna, samma organisationer som också antagit de grundläggande MR-instrumenten.

Själva basen för brottsofferrätten är också densamma som i de grundläggande MR-konventionerna, det vill säga den enskilda människans värdighet och lika värde. Kopplingen mellan brottsoffers rättigheter och de grundläggande dokumenten om mänskliga rättigheter erkänns i allt högre grad, till exempel hänvisar Europarådet i flera av sina dokument om brottsoffer till konventionen om de mänskliga rättigheterna.

I den internationella rätten kan man återfinna bestämmelser om brottsoffer i tre olika kategorier av instrument:
  • de grundläggande konventionerna om mänskliga rättigheter som berör alla människor,
  • sådana MR-instrument som rör särskilda gruppers rättigheter, t.ex. de som gäller kvinnor och barn, och som kan innehålla specifika bestämmelser om brottsoffer 
  • dokument som är särskilt inriktade på brottsoffer, t.ex. FN:s brottsofferdeklaration.

 

På Brottsoffermyndighetens hemsida presenteras framförallt dokument från de båda senare kategorierna.

Eftersom internationella rättsakter kommit till och förhandlats i samarbete mellan sinsemellan mycket olika länder blir innehållet i dessa dokument ofta tämligen allmängiltigt. Detta gör att det ofta uppstår ett glapp mellan rättigheter i teorin och rättigheter i verkligheten. Därför arbetar de internationella organisationerna på olika sätt med att bistå staterna med att genomföra den internationella lagstiftningen i praktiken. Detta gäller även de särskilda rättsakter som rör brottsoffer.

Inom den Europeiska unionen kom den ökade rörligheten och frågor om offer för brott i gränsöverskridande situationer att aktualisera frågan om brottsoffers rättigheter. Frågan om skydd för mänskliga rättigheter har förstärkts i EU genom Amsterdamfördragets fokus på fri- och rättigheter.

Det är emellertid framförallt i sin utrikes- och säkerhetspolitik som EU betonar respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EU deklarerar att när det gäller mänskliga rättigheter och demokratisering, delar unionen mål och värderingar med Europarådet och dess kommissarie för de mänskliga rättigheterna. Men det är Europarådet som bevakar efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna i de enskilda medlemsländerna och EU har ännu inte anslutit sig till Europakonventionen.
Senast uppdaterad:2017-07-13