Aktuella beslut 31 maj 2010

Nämnden för brottsskadeersättning 31 maj 2010


Vid sammanträdet med Nämnden för brottsskadeersättning den 31 maj 2010 avgjordes bl.a. följande ärenden.

Fråga om beviskrav för att en jämkningsgrundande omständighet föreligger

Brottsoffermyndigheten fann att det var övervägande sannolikt att ett rån mot en man hade sin grund i kriminell verksamhet i form av narkotikahantering och satte ned brottsskadeersättningen till mannen till noll.

En man rånades av två män. De plockade upp honom i en bil och körde till en plats där de utsatte honom för våld. Han tilldelades slag och sparkar samt blev knivhuggen i sidan och i ena armen. Våldet medförde smärta och sårskador. En av gärningsmännen uppgav att syftet med sammanträffandet var att han skulle köpa sömntabletter av den skadelidande. Denne medgav i polisförhör att det rörde sig om en affär som skulle diskuteras, men förnekade att det skulle ha rört sig om försäljning av sömntabletter. Han ville dock inte uppge vilken typ av affär det rörde sig om.

Vid bedömningen av den skadelidandes uppgifter noterade tingsrätten att han vid förhöret inför rätten var häktad i ett narkotikamål. Av domen från detta mål framgår att han gripits med ca 2 000 narkotikaklassade tabletter på sig. Vid en husrannsakan i hans bostad fann polisen ytterligare ca 2 000 tabletter. För detta dömdes den skadelidande för narkotikabrott till sex månaders fängelse. Till följd av det aktuella rånet dömdes de två männen för brottet och förpliktades att solidariskt betala skadestånd till den skadelidande för personskada och kränkning.

Brottsoffermyndighetens bedömning.
Mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen finner Brottsoffermyndigheten att det är övervägande sannolikt att det i nu aktuellt fall har varit fråga om en uppgörelse i kriminella kretsar som haft sin upprinnelse i kriminell verksamhet i form av narkotikahantering. Den skadelidande har genom att inlåta sig i kriminell verksamhet utsatt sig för en ökad risk att skadas. Det föreligger därför skäl att jämka brottsskadeersättningen med stöd av 9 § andra stycket brottsskadelagen. Jämkningen sker i enlighet med Brottsoffermyndighetens praxis på så sätt att ersättningen för personskada och kränkning sätts ned till noll.
Dnr 2439/2010



Jämkning av brottsskadeersättning

Brottsoffermyndigheten fann att ett beslut om jämkning av brottsskadeersättning kan grundas på det händelseförlopp som domstolen, med tillämpning av straffrättsliga bevisregler, kommit fram till.

En polispatrull hittade den skadelidande i en park. En annan man, A, greps på plats och åtalades senare för grov misshandel. Enligt den skadelidande, som vid tillfället var påtagligt berusad, tilldelades han helt utan förvarning ett slag eller en spark mot huvudet så att han förlorade medvetandet. A uppgav att det var han som först blev attackerad av den skadelidande som slog honom två gånger i ansiktet. För att försvara sig slog han tillbaka. Därefter hamnade de två männen på marken och utdelade slag mot varandra. Ett vittne uppgav att han sett en person stå böjd över en annan person och tilldela denne tre till fyra slag samt en spark eller en stamp mot huvudet. Enligt ett rättsintyg hade den skadelidande skador i form av en kraftig fläskläpp, rodnad under ena ögat och ömhet vid tryck mot bröstkorgen vilket kunde tyda på en spricka eller ett brott i ett revben.

Tingsrätten konstaterade att det i stort sett helt saknades annan utredning än A:s uppgifter om hur det aktuella bråket började. Mot denna bakgrund ansåg tingsrätten att åklagaren inte lyckats motbevisa A:s påstående att det var han som först blivit attackerad av den skadelidande. Domstolen utgick därför ifrån att A i vart fall inledningsvis befunnit sig i en nödvärnssituation när han angrep den skadelidande. Någon rätt till nödvärn ansågs dock inte längre föreligga när A, enligt vad vittnet uppgett, utdelade slag och en spark mot den liggande skadelidanden, som i detta skede var oskadliggjord och i det närmaste hjälplös. Tingsrätten fann därför att A gjort sig skyldig till grov misshandel och förpliktade honom att betala skadestånd till den skadelidande för personskada och kränkning. Domen överklagades till hovrätten som bedömde att brottet skulle bedömas som misshandel av normalgraden. I övrigt gjorde hovrätten ingen ändring i ansvars- och skadeståndsdelen.

Brottsoffermyndighetens bedömning.
Den skadelidande har i och för sig utsatts för ett brott som medför rätt till brottsskadeersättning. Enligt 9 § andra stycket brottsskadelagen kan dock brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att brottsskadeersättningen, förutom att ha en social funktion, även ska ses i ett kriminalpolitiskt sammanhang. Enligt lagstiftaren får bl.a. den som medvetet har provocerat skadevållaren finna sig i en jämkad ersättning, även om beteendet inte skulle föranleda någon jämkning enligt skadeståndsrättsliga regler. Brottsskadeersättningen kan således jämkas på grund av den skadelidandes beteende i större utsträckning än vad som gäller inom skadeståndsrätten.

Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning har den skadelidande i samband med brottet uppträtt på ett sådant sätt att han utsatt sig för en ökad risk att skadas. Det föreligger därför skäl att jämka brottsskadeersättningen. Jämkningen sker på så sätt att ersättningen för personskada och kränkning sätts ned till noll.
Dnr 1385/2010



Fråga om jämkning vid ett brott som har samband med tidigare narkotikabrottslighet

Brottsoffermyndigheten fann att jämkning av brottsskadeersättning inte skulle ske med hänsyn till att omkring fyra år förflutit mellan den skadelidandes tidigare narkotikabrottslighet och det nu aktuella brottet mot denne.


En för den skadelidande okänd man, B, besökte honom i bostaden och uttalade hot av innebörd att den skadelidande och hans familj skulle komma att dödas eller skadas om han inte betalade en viss summa pengar inom två veckor. B uppgav att han hade en kamrat som ”vilat upp sig” ett par år och därför krävde pengar i ersättning. Dagarna efter besöket ringde B två gånger till den skadelidande och fortsatte att pressa honom på pengar. Tingsrätten dömde B för försök till utpressning, grovt brott, och förpliktade honom att betala skadestånd till den skadelidande för kränkning. Av tingsrättens dom framgår att den skadelidande cirka fyra år före den aktuella händelsen varit inblandad i narkotikabrottslighet tillsammans med en man, C, vilket resulterade i att den skadelidande dömdes till skyddstillsyn och C till ett flerårigt fängelsestraff. Den skadelidande antog att detta var motivet till det nu aktuella brottet.

Brottsoffermyndighetens bedömning.
Några år före nu aktuellt brott var den skadelidande inblandad i narkotikabrottslighet och lämnade i den rättegång som följde ofördelaktiga uppgifter om en annan inblandad. Det är enligt Brottsoffermyndighetens mening övervägande sannolikt att det brott som den skadelidande nu utsatts för har sin upprinnelse i den narkotikabrottslighet han själv gjort sig skyldig till. Det föreligger därför i och för sig förutsättningar enligt 9 § andra stycket brottsskadelagen att jämka ersättningen till noll.

Med hänsyn till den långa tid som förflutit mellan den skadelidandes narkotikabrottslighet och det brott han nu utsatts för samt omständigheterna i övrigt finner Brottsoffermyndigheten emellertid att det inte är skäligt att jämka ersättningen.
Dnr 9769/2009



Jämkning av brottsskadeersättning till en anhörig på grund av den avlidnes kriminella verksamhet

Brottsoffermyndigheten fann att brottsskadeersättningen till en anhörig efter en man som mördats skulle jämkas till noll.

En man mördades av tre män. Tingsrätten dömde männen för brottet och förpliktade dem att solidariskt betala skadestånd till en anhörig till den mördade med 50 000 kr för sveda och värk. Hovrätten fastställde tingsrättens dom i överklagade delar.

Brottsoffermyndighetens bedömning.
Brottsoffermyndigheten godtar i och för sig yrkandet om brottsskadeersättning. Enligt förarbetena till brottsskadelagen ska dock ersättningen ses i ett kriminalpolitiskt sammanhang. Det har därför införts en jämkningsregel i lagen som medför att ersättningen kan sättas ned i en större utsträckning jämfört med reglerna i skadeståndslagen. Enligt 9 § andra stycket brottsskadelagen kan således brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande eller, om skadan lett till döden, den avlidne genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.

Av utredningen i ärendet framgår att den avlidne och gärningsmännen var, i vart fall sedan sensommaren 2008, goda vänner, att de var kriminellt belastade och att de missbrukade droger. Av målsägandeförhör med gärningsmännen framgår att två av dem var irriterade på den avlidne och att det synes vara orsaken till att männen den aktuella dagen sökte upp honom. En av gärningsmännen (M) var upprörd över att den avlidne i samband med att M haft ett epilepsianfall hade varit inne i hans lägenhet och stulit narkotika. En av de andra gärningsmännen var å sin sida upprörd med anledning av att han misstänkte att den avlidne hade stulit pengar som de gemensamt hade försökt lura till sig.

Med hänsyn till vad som har anförts ovan och till vad som i övrigt framgår av utredningen i ärendet framstår det enligt Brottsoffermyndighetens mening som övervägande sannolikt att det i nu aktuellt fall har varit fråga om en uppgörelse i kriminella kretsar som haft sin upprinnelse i kriminell verksamhet. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning har den avlidne genom att inlåta sig i kriminell verksamhet utsatt sig för en ökad risk att skadas. Det föreligger därför skäl att jämka brottsskadeersättningen med stöd av 9 § andra stycket brottsskadelagen. Jämkningen sker i enlighet med Brottsoffermyndighetens praxis på så sätt att ersättningen för sveda och värk sätts ned till noll.
Dnr 11759/2009



Fråga om brottsskadeersättning för kränkning till en kvinna vars namn m.m. satts ut på en porrsajt

Brottsoffermyndigheten fann att kvinnan inte kunde beviljas brottsskadeersättning för kränkning eftersom brottet skulle bedömas som förtal. Det brottet ger inte rätt till brottsskadeersättning för kränkning.


En okänd person utgav sig för att vara sökanden på en porrsajt på Internet. Personen erbjöd, i sökandens namn, sex mot betalning och lade bl.a. ut hennes adress, telefonnummer samt vägbeskrivning hem till henne. Följden blev att den skadelidande fick ett trettiotal telefonsamtal, sms och mms från okända män som alla kom med grova sexuella förslag. Polisen lade ned förundersökningen eftersom spaningsuppslag saknades.

Brottsoffermyndighetens överväganden.
Polisen har visserligen rubricerat brottet som sexuellt ofredande, men enligt Brottsoffermyndighetens erfarenhet bedömer domstolarna den här typen av brottslighet regelmässigt som förtal eller grovt förtal. Ersättning för kränkning kan enligt 2 § andra stycket brottsskadelagen lämnas då någon utsatts för brott som inneburit en allvarlig kränkning av dennes person, frihet eller frid. Någon möjlighet att utge brottsskadeersättning för kränkning vid brott som riktar sig mot någons ära (t.ex. förtal) finns dock inte. Ansökningen ska därför avslås.
Dnr 9829/2009



Fråga om beviskrav för att sökanden utsatts för brott av en utpekad gärningsman, som inte kunnat åtalas

Brottsoffermyndigheten fann att det förelåg tillräckligt med bevis för att en 13-årig flicka utsatts för sexuellt ofredande av en man som, genom att lämna Sverige inte kunnat åtalas.


En man ofredade en flicka och en kamrat till henne sexuellt när de befann sig i hans bostad. Flickan och kamraten satt i en soffa tillsammans med mannen när han lade armen om henne, berörde hennes bröst och pussade henne på kinden. Vid tillfället var flickan 13 år gammal. Åklagaren lade ned förundersökningen eftersom den misstänkte hade lämnat landet och inte förväntades återvända hit.

Brottsoffermyndighetens överväganden.
En förutsättning för att brottsskadeersättning ska kunna lämnas är att den skada för vilken ersättning begärs har uppkommit till följd av brott. Om skadevållaren är känd kräver Brottsoffermyndigheten regelmässigt en fällande dom mot denne. Om skuldfrågan inte har kunnat prövas i ett straffprocessuellt förfarande – t.ex. om den misstänkte har lämnat landet och inte förväntas återvända – har brottsrekvisitet ansetts vara uppfyllt om den misstänkte i polisförhör har erkänt brottet eller om det av utredningen på annat sätt klart framgår att denne har begått brottet.

I detta fall har den utpekade mannen visserligen nekat till brott när han har hörts av polisen. Dock stöds flickans berättelse av hennes kamrat som var närvarande och bevittnade händelseförloppet. Brottsoffermyndigheten anser därför att det på föreliggande utredning får anses klart framgå att mannen har ofredat flickan sexuellt på sätt som hon har uppgivit. För den allvarliga kränkning av hennes personliga integritet som brottet inneburit har hon rätt till ersättning med 5 000 kr.
Dnr 1240/2010


Hans Sjölander
Avdelningsdirektör
Senast uppdaterad:2012-03-21