Aktuella beslut 3 december 2007

Nämnden för brottsskadeersättning 3 december 2007

Vid ett sammanträde den 3 december 2007 prövade Nämnden för brottsskadeersättning bl a ärenden om brottsskadeersättning till skadelidande som smittats med HIV. Andra ärenden gällde rätt till ersättning för kränkning vid sexuellt utnyttjande av barn och vid sexuellt ofredande på Internet. Ett ärende gällde ersättning till barn som bevittnat brott som varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos barnet i dess förhållande till en närstående person. Barnet hade också själv utsatts för misshandel. Ärendena redovisas i det följande.

En man som var HIV-smittad, hade ett oskyddat oralt samlag med den skadelidande. Mannen överförde HIV-infektion till honom. Mannen hade inte upplyst den skadelidande om att han bar på smittan. Tingsrätten dömde mannen för vållande till sjukdom, grovt brott, och förpliktade honom att betala skadestånd till den skadelidande för sveda och värk samt kränkning. Det sistnämnda beloppet bestämdes till 150 000 kr. En hovrätt fastställde senare domen.

Vid handläggningen av ärendet hörde Brottsoffermyndigheten två sakkunniga läkare som bl a uttalade: En modern kombinationsbehandling mot HIV introducerades 1996 och medförde snabbt en kraftig minskning av sjuklighet och dödlighet. Behandlingen botar dock inte infektionen och utgående från nuvarande kunskapsläge förväntas den pågå resten av individens liv. Behandlingen innebär regelbundet intag av läkemedel som sällan är biverkningsfria. Brister i behandlingen kan medföra att viruset utvecklar resistens mot läkemedel och ju mer avancerad resistensen blir desto mer begränsade blir behandlingsmöjligheterna. HIV-infekterade är skyldiga att informera om sin sjukdom i samband med sjukvård och tandvård och skyldiga att informera sexualpartners. Infektionen är fortfarande socialt stigmatiserande och det finns ofta en rädsla för att sjukdomen ska bli känd på arbetsplatsen. Att bli smittad med HIV innebär, trots tillkomsten av behandling, en betydande personskada och en bestående medicinsk invaliditet. De smittade brottsoffren bör även fortsättningsvis ersättas med ett schablonbelopp. För att räkna fram ersättningsbeloppet bör man följa Trafikskadenämndens hjälptabeller för bestämmande av ersättning för medicinsk invaliditet. Med beaktande av ett par sjukdomstillstånd, som i viss utsträckning kan jämföras med HIV-infektion, bedöms invaliditeten ligga i intervallet 40-60 %.

Med hänsyn till den tid den skadelidande fått vänta från provtagning till dess han fick definitivt besked om att han var smittad, bestämde Brottsoffermyndigheten ersättningen för sveda och värk till schablonmässiga 5 000 kr. På grundval av de sakkunniga läkarnas utlåtande fann myndigheten att den bestående skadan vid HIV-infektion ska ersättas med det belopp som i Trafikskadenämndens hjälptabeller lämnas för 50 procents invaliditet.

I fråga om ersättning för kränkning menade myndigheten att det belopp som domstolarna tillerkänt den skadelidande för kränkning var för högt och anförde: Som jämförelse kan nämnas att kränkningsersättning normalt lämnas med 100 000 kr vid försök till mord och dråp. Brottsoffermyndigheten anser att kränkningen, normalt sett, är lägre när någon smittas med HIV än vid mordförsök. Myndigheten menar att den som av grov oaktsamhet eller uppsåtligen smittas med HIV i normalfallet ska anses ha rätt till ersättning för kränkning med 50 000 kr. - I det aktuella ärendet var förhållandena enligt Brottsoffermyndighetens mening sådana att ersättningen till den skadelidande för kränkning skulle utgå med schablonbeloppet 50 000 kr.  Dnr 7354/2006.

Den skadelidande hade ett förhållande med en man som var HIV-infekterad. De hade under två års tid ett stort antal oskyddade anala samlag, varigenom mannen vid något tillfälle överförde HIV-infektion till den skadelidande. Mannen underlät att upplysa den skadelidande om att han bar på smittan. Tingsrätten dömde mannen för grov misshandel och förpliktade honom att betala skadestånd till den skadelidande med bl a 150 000 kr för kränkning.

Brottsoffermyndigheten bestämde ersättningen för kränkning till 75 000 kr med följande motivering.

Det belopp som domstolen har tillerkänt den skadelidande för kränkning är enligt Brottsoffermyndighetens mening för högt. Som jämförelse kan nämnas att kränkningsersättning normalt lämnas med 100 000 kr vid försök till mord och dråp. Brottsoffermyndigheten anser att kränkningen, normalt sett, är lägre när någon smittas med HIV än vid mordförsök. Myndigheten menar att den som av grov oaktsamhet eller uppsåtligen smittas med HIV i normalfallet ska anses ha rätt till ersättning för kränkning med 50 000 kr. Med hänsyn till att den skadelidande vid ett stort antal tillfällen under lång tid utsatts för risk att smittas anser myndigheten att han har rätt till högre kränkningsersättning än normalt. Ersättningen bestäms därför till 75 000 kr. Dnr 11000/2007.


 

En yngling (R) född i augusti 1987, hade vid minst 40 tillfällen vaginala eller orala samlag med en flicka, född i augusti 1991, trots att han visste att hon var under 15 år. En annan yngling (A), född i januari 1988, hade vid minst 40 tillfällen vaginala eller orala samlag med flickan trots att han visste att hon var under 15 år. En tingsrätt dömde ynglingarna för sexuellt utnyttjande av barn. De förpliktades var och en att betala skadestånd till flickan för kränkning. Av domen framgår att R inledde ett förhållande med flickan när hon var 14 år och 4 månader. Vidare framgår att det var hon som var pådrivande till att det första samlaget kom till stånd. Därefter tog båda två lika mycket initiativ till sex. De var mycket förälskade men relationen avslutades ändå efter två månader. Enligt tingsrätten byggde samlagen byggde på fullständig frivillighet och ömsesidighet. Domstolen uppfattade dessutom R:s mognadsgrad som väsentligt lägre än den faktiska åldern. Några månader senare inledde A ett förhållande med flickan. Hon var då 14 år och 10 månader och gärningen pågick till dess hon fyllde 15 år. Även i detta förhållande bedömde tingsrätten att samlagen skett fullt frivilligt och med en viss ömsesidig prägel.

Brottsoffermyndigheten gjorde följande bedömning.

För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denne i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t ex om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2006  s.79 och NJA 2001 s.742).  Med beaktande av att samlagen i båda relationerna varit frivilliga och ömsesidiga, flickans ålder vid gärningstillfällena samt att skillnaden i ålder och utveckling mellan henne och de som begått gärningarna varit ringa finner Brottsoffermyndigheten inte visat att flickan har utsatts för en sådan allvarlig kränkning att ersättning kan lämnas. Dnr 5278/2007.

En flicka, född i april 1992, hade under cirka sju månader - sommaren 2005 till mars 2006 - ett förhållande med en yngling, född i augusti 1989. Han hade vid fem eller sex tillfällen samlag med flickan trots att han visste att hon var under 15 år. Samlagen var helt frivilliga från flickans sida. Hovrätten dömde ynglingen slutligt för sexuellt utnyttjande av barn och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan för bl a kränkning.

Brottsoffermyndigheten gjorde följande bedömning.

För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denne i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t ex om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2006  s.79 och NJA 2001 s.742).  Med beaktande av att samlagen varit helt frivilliga och av att skillnaden i ålder och utveckling mellan flickan och den som begått gärningen varit ringa, finner Brottsoffermyndigheten inte visat att flickan har utsatts för en sådan allvarlig kränkning att ersättning kan lämnas. Dnr 9336/2007.

En flicka, född 1994, kom i februari 2006 i kontakt med en man via en chattsida på Internet. Under konversationen förmådde mannen flickan att genom en webbkamera visa sina bröst för honom samt sticka ned två fingrar i halsen. Han uppmanade henne även med ett grovt språk att delta i sexuella aktiviteter. Hovrätten dömde mannen slutligt för sexuellt ofredande och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan för kränkning.

Brottsoffermyndigheten fann att flickan skulle tillerkännas brottsskadeersättning för kränkning med 5 000 kr med följande motivering.

Vid en bedömning av samtliga omständigheter kring brottet och med beaktande av aktuell skadeståndsrättslig praxis finner Brottsoffermyndigheten att för den allvarliga kränkning av flickans personliga integritet som brottet inneburit har hon rätt till ersättning med 5 000 kr. Dnr 7127/2007

En flicka misshandlades av sin far vid ett tillfälle när hon var ca ett år genom att han knuffade henne längs golvet med sådan kraft att hon slog i ett bordsben med smärta som följd. Tingsrätten dömde fadern för misshandel (ringa brott) och förpliktade denne att utge skadestånd till flickan för bl a kränkning. Vid samma tillfälle som ovan misshandlade fadern flickans mor genom att dra henne i håret, sparka och slå henne mot kroppen samt kasta eller knuffa omkull henne upprepade gånger. Våldet medförde smärta, blånader, svullnad och lindrig hjärnskakning. Flickan bevittnade delar av misshandeln. Tingsrätten dömde fadern för misshandel till skyddstillsyn. Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse 9 månader ha dömts ut. Fadern förpliktades även att utge skadestånd till modern med bl a yrkade och medgivna 17 000 kr för kränkning.

Brottsoffermyndigheten fann att flickan hade rätt till ersättning för kränkning med 5 000 kr med anledning av misshandeln mot henne. Det brott som hon bevittnat hade varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos henne i förhållande till en närstående person. Hon hade därför rätt till brottsskadeersättning till följd av bevittnandet. Den ersättningen bestämdes till skäliga 5 000 kr. Flickan fick alltså brottsskadeersättning med totalt 10 000 kr. Dnr 7497/2007.

Hans Sjölander

Avdelningsdirektör

Senast uppdaterad:2017-07-13