Aktuella beslut 10 november 2008

Nämnden för brottsskadeersättning 10 november 2008
Vid sammanträdet med Nämnden för brottsskadeersättning den 10 november 2008 avgjordes bl a följande ärenden.

Brottsoffermyndigheten fann att en anhörig inte kunde beviljas brottsskadeersättning för sveda och värk eftersom den avlidne i samband med dödsfallet hade utsatt sig för en ökad risk att skadas genom att umgås med kriminella personer.

En man mördades i en lokal som disponerades av den kriminella organisationen Brödraskapet Wolfpack. En person med anknytning till organisationen dömdes för mord och förpliktades att betala skadestånd till mannens far med 50 000 kr för sveda och värk. Av utredningen i ärendet framgår att mannen, som tidigare varit knuten till den kriminella organisationen Hells Angels, nyligen hade avtjänat ett fängelsestraff och under fängelsetiden haft kontakt med en person som var knuten till Brödraskapet. Den aktuella kvällen hade mannen varit på en krog men avvisats från lokalen efter ett bråk.  Han hade då tagit en taxi till Brödraskapets lokal där det pågick en fest. I lokalen befann sig ett flertal personer som alla hade någon form av anknytning till Brödraskapet. Det kunde inte fastställas vad som föregått mordet eftersom de personer som hördes inte berättade allt de visste. Troligen var dock mannens död en följd av ett meningsutbyte där han uttalat sig nedlåtande om en annan mans tatueringar och dennes tatuerare.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
Brottsoffermyndigheten finner i och för sig inte skäl att frångå det belopp som tingsrätten dömt ut. Enligt förarbetena till brottsskadelagen ska dock brottsskadeersättningen ses i ett kriminalpolitiskt sammanhang. Det har därför införts en jämkningsregel i lagen som medför att ersättningen kan sättas ned i en större utsträckning jämfört med reglerna i skadeståndslagen. Enligt 9 § andra stycket brottsskadelagen kan brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande, eller om skadan lett till döden, den avlidne genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.
Av utredningen i ärendet framgår att den avlidne tidigare haft anknytning till en kriminell organisation och att han även dömts för brott vid flera tillfällen. Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning har han i samband med aktuell brottslighet – genom att bege sig till en lokal som disponerades av yrkeskriminella, och där umgås med personer som inte drar sig för att använda grovt våld – utsatt sig för en ökad risk att skadas. Skäl föreligger att jämka brottsskadeersättningen. Jämkningen bör gå till på så sätt att ersättningen för sveda och värk sätts ned till noll, d.v.s. helt uteblir. Någon brottskadeersättning kan således inte lämnas.
Dnr 7572/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att brottsskadeersättning till en man, som misshandlats i samband med ett besök på en svartklubb, skulle sättas ned till hälften eftersom mannen utsatt sig för en ökad risk att skadas.

En man misshandlades av två män i samband med att han besökte en s.k. svartklubb. Männen tilldelade honom ett flertal slag och sparkar och försökte även förmå honom att överlämna sin plånbok. Våldet orsakade revbensfrakturer. Polisen beslutade att inte inleda någon förundersökning eftersom de saknade spaningsuppslag.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
Enligt förarbetena till brottsskadelagen ska brottsskadeersättningen ses i ett kriminalpolitiskt sammanhang. Det har därför införts en jämkningsregel i lagen som medför att ersättningen kan sättas ned i en större utsträckning jämfört med reglerna i skadeståndslagen. Enligt 9 § andra stycket brottsskadelagen kan brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken.
Enligt Brottsoffermyndighetens bedömning har mannen, genom att besöka en s.k. svartklubb, utsatt sig för en ökad risk att skadas. Skäl föreligger därför att jämka brottsskadeersättningen. Jämkningen bör gå till på så sätt att ersättningen sätts ned till hälften av de fastställda beloppen.
Dnr 3955/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att en flicka, som vid tillfällena var knappt 13 år respektive nyss fyllda 13 år och som haft samlag med en pojke som var knappt 16 år respektive en pojke som var 15 år och 4 månader, hade rätt till brottsskadeersättning för kränkning med totalt 50 000 kr.

En flicka, som var knappt 13 år, hade samlag med en ung man som var knappt 16 år trots att han visste att hon var under 15 år. Flickan och mannen träffades i en park där hon var tillsammans med en kamrat. De var inte bekanta med varandra sedan tidigare. Samlaget var frivilligt. En annan ung man, som vid tidpunkten var 15 år och 4 månader, hade vid i vart fall två tillfällen samlag med flickan som då var nyss fyllda 13 år, trots att han visste att hon var under 15 år. De fick kontakt med varandra på MSN och att de bestämde sig för att träffas. Mannen kom hem till henne och de hade samlag. Efter någon dag träffades de igen och hade samlag. Alla samlag var frivilliga. Tingsrätten dömde männen för sexuellt utnyttjande av barn. De förpliktades var och en att betala skadestånd till flickan för kränkning.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
För att brottsskadeersättning för kränkning ska kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denna i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t.ex. om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2001 s. 742 och NJA 2006 s. 79).
Samlagen var visserligen frivilliga och åldersskillnaden mellan flickan och männen inte så stor. Vid tiden för det första brottet var hon dock ännu inte tonåring och vid det andra brottet hade hon precis fyllt 13 år. Mot bakgrund av detta anser Brottsoffermyndigheten att gärningarna har inneburit en allvarlig kränkning av flickans personliga integritet. Ersättningen bestäms till 25 000 kr för varje gärning, dvs. totalt 50 000 kr.
Dnr 8732/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att en flicka, som vid tillfället var 14 år och 9 månader och som haft sexuellt umgänge med en 29-årig man, hade rätt till brottsskadeersättning för kränkning med 25 000 kr.

En flicka utnyttjades sexuellt av en bekant 29-årig man när hon var 14 år och 9 månader. Mannen onanerade åt henne samt lät henne onanera åt honom. Det sexuella umgänget var frivilligt och det präglades av ömsesidighet. Tingsrätten dömde mannen och förpliktade honom att betala skadestånd till flickan med 25 000 kr för kränkning.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
För att brottsskadeersättning för kränkning ska kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag, eller med samlag jämförlig sexuell handling, med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denna i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t.ex. om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2001 s. 742 och NJA 2006 s. 79).
Med hänsyn främst till den stora åldersskillnaden mellan flickan och gärningsmannen finner Brottsoffermyndigheten flickan berättigad till ersättning för kränkning. Myndigheten finner inte skäl att frångå det belopp som tingsrätten har dömt ut för kränkning, dvs. 25 000 kr.
Dnr 5512/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att en flicka, som var 12 år och 5 månader och som haft två frivilliga samlag med en man som var 20 år, hade rätt till brottsskadeersättning för kränkning med 25 000 kr.

En flicka, som var 12 år och 5 månader, hade vid två tillfällen samlag med en man som var 20 år. Mannen visste att hon var under 15 år. Flickan lärde känna mannen via sin tre år äldre bror och de chattade därefter med varandra på Internet. Samlagen var frivilliga och hade föregåtts av gemensam planering och med tydliga inslag av ömsesidighet. Mannen hade en lägre mognadsnivå än vad som motsvarade hans faktiska ålder.  Tingsrätten dömde mannen för sexuellt utnyttjande av barn. Genom en stadfäst förlikning förpliktade domstolen mannen att betala skadestånd till flickan för bl.a. kränkning.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denne i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t ex om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2006 s.79 och NJA 2001 s.742).
Samlagen mellan flickan och mannen har varit frivilliga och mot bakgrund av mannens mognadsnivå torde inte skillnaden i utveckling mellan dem ha varit så stor. Flickan var dock ännu inte tonåring vid tidpunkten för brotten. Gärningen får mot bakgrund av detta anses ha inneburit en allvarlig kränkning av hennes personliga integritet. Ersättningen bestäms till 25 000 kr.
Dnr 2786/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att en flicka, som vid tillfällena var 13 år och 7-8 månader och som haft fyra frivilliga samlag med en man som var 20 år 7-8 månader, inte hade rätt till brottsskadeersättning för kränkning.

En flicka, som var 13 år och 7-8 månader, hade vid fyra tillfällen samlag med en man som vid tidpunkten för brotten var 20 år och 7-8 månader. Mannen och flickan lärde känna varandra genom mannens yngre bror. De hade en ömsesidig relation och flickan var mycket aktivt kontaktsökande. Samlagen var frivilliga. Tingsrätten, som uppfattade mannens mognadsgrad som lägre än den faktiska åldern - vilket även stöddes av uttalanden i en läkarundersökning - dömde mannen för sexuellt utnyttjande av barn och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan för bl.a. kränkning.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denne i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t ex om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2006 s.79 och NJA 2001 s.742).
Mot bakgrund av tingsrättens bedömning om mannens mognadsnivå torde inte skillnaden i utveckling mellan flickan och mannen ha varit så stor. Med beaktande av detta, flickans ålder vid gärningstillfällena samt att samlagen varit helt frivilliga och ömsesidiga finner Brottsoffermyndigheten inte visat att flickan har utsatts för en sådan allvarlig kränkning att ersättning kan lämnas.
Dnr 8496/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att en flicka, som vid tillfällena var 14 år och 6 månader till 15 år och som haft fyra frivilliga samlag i en relation med en man som var 20 år och 6 månader till 21 år, inte hade rätt till brottsskadeersättning för kränkning.

En flicka, som var 14 år och 6 månader till 15 år, hade vid i vart fall fyra tillfällen samlag med en man som vid tidpunkten för brotten var 20 år och sex månader till 21 år. Det förekom inte någon form av påtryckning eller annan otillbörlig påverkan utan de sexuella handlingarna var ömsesidiga och frivilliga. Paret hade känt varandra under en längre tid. Tingsrätten dömde mannen för sexuellt utnyttjande av barn och förpliktade honom att betala skadestånd till flickan för bl.a. kränkning.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
För att brottsskadeersättning för kränkning ska kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denna i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t.ex. om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2001 s. 742 och NJA 2006 s. 79).
Åldersskillnaden mellan flickan och mannen kan visserligen inte anses ringa. Samlagen var dock frivilliga och flickan fyllde mycket snart efter händelsen 15 år. Mot bakgrund av detta anser Brottsoffermyndigheten inte att hon har utsatts för en sådan allvarlig kränkning att ersättning kan lämnas.
Dnr 3023/2008.


Brottsoffermyndigheten fann att en flicka, som var 13 år och 9 månader och som haft ett frivilligt samlag i en relation med en pojke som var 18 år och 7 månader, inte hade rätt till brottsskadeersättning för kränkning.

En flicka, som vid tidpunkten för brottet var 13 år och 9 månader hade ett förhållande med en ung man som då var 18 år och 7 månader. De betraktade sig som ett par och umgicks så gott som varje dag. Vid ett tillfälle hade de samlag i en bil trots att mannen visste att flickan var under 15 år.  Samlaget var frivilligt. Tingsrätten dömde mannen för sexuellt utnyttjande av barn och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan för bl.a. kränkning.

Brottsoffermyndighetens överväganden:
För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. Den omständigheten att någon frivilligt deltagit i en gärning innebär i allmänhet att denna inte anses ha innefattat en allvarlig kränkning. Innebörden av den fasta gränsen för sexuellt självbestämmande och den därtill anknutna straffrättsliga regleringen får emellertid anses vara att den som är under 15 år helt oberoende av förhållandena i övrigt inte är mogen att själv ta ställning till sexuella handlingar av mer kvalificerad art. Att genomföra samlag med någon i medvetande om att han eller hon är under 15 år får under sådant förhållande som huvudregel anses innebära en allvarlig kränkning av denne i skadeståndslagens mening helt oavsett om målsäganden deltagit frivilligt. Omständigheterna kan dock i det enskilda fallet vara sådana att den brottsliga gärningen inte kan sägas ha inneburit någon allvarlig kränkning av målsäganden, t ex om målsäganden mycket snart efter händelsen uppnår 15 år eller om skillnaden i ålder och utveckling mellan målsäganden och den som begått gärningen varit ringa (se NJA 2006 s.79 och NJA 2001 s.742).
Med beaktande av att samlaget var helt frivilligt, flickans ålder vid gärningstillfället och att skillnaden i ålder mellan henne och mannen inte var så stor finner Brottsoffermyndigheten inte visat att hon har utsatts för en sådan allvarlig kränkning att ersättning kan lämnas.
Dnr 6723/2008.


Hans Sjölander

Avdelningsdirektör

Senast uppdaterad:2013-04-11