FAQ Brottsskadeersättning

Du ska först svara "ja" på den skriftliga förfrågan du får från kronofogdemyndigheten om du vill ha hjälp med att driva in skadeståndet. Förfrågan skickas till alla som har fått en dom på skadestånd så snart överklagandetiden för domen har gått ut ("lagakraftvunnen dom").

 

Om kronofogdemyndighetens utredning visar att den dömde inte har några tillgångar (du får ett skriftligt besked) ska du göra en skadeanmälan till ditt försäkringsbolag. Du kan givetvis göra en anmälan till försäkringsbolaget redan tidigare än så. Hemförsäkringar och olycksfallsförsäkringar kan ofta ge ersättning vid skador på grund av brott. Kom ihåg att du också kan vara försäkrad via arbetsgivaren eller din fackförening.

Om du inte kan få (full) ersättning från försäkringsbolaget eller från den dömde kan du i sista hand ansöka om brottsskadeersättning hos Brottsoffermyndigheten. Särskilda ansökningsblanketter finns att beställa. Brottsskadeersättning kan dock inte ges för alla typer av skador.

Olika myndigheter och privata försäkringsbolag är inblandade och bland annat krävs det lagändringar för att förändra och förenkla proceduren. Lagstiftaren har ännu inte tagit det steget. Däremot har brottsoffrens situation kommit mer och mer i fokus under den senaste tioårsperioden och det är möjligt att det så småningom går att skapa en ersättningsprocedur som är enklare och snabbare för brottsoffren.

Ja, att gärningspersonen är okänd hindrar inte att du kan ha rätt till ersättning ur din försäkring eller från Brottsoffermyndigheten.

 

Om åklagaren eller domstolen däremot har bedömt att bevisen inte räcker för att säga att det som du varit utsatt för är ett brott, har du heller inte rätt till ersättning för den skada "brottet" orsakat.

Ja, oftast kan man vid olaga hot få ersättning för kränkning. Kränkningsersättningen har inget med fysiska, psykiska eller ekonomiska skador att göra, utan kompenserar den kränkning av den personliga integriteten som vissa brott anses medföra.

Det beror på, men oftast inte. För att du ska få ersättning krävs att det kan fastslås att den som begått brottet var på rymmen eller hade permission från en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller en särskild typ av vårdhem för unga eller missbrukare. Även i ömmande undantagsfall kan ersättning för sakskador utges, men omständigheterna måste vara mycket speciella för att en skadad bil ska kunna ersättas.

Nej, inte alltid. Ibland kan brottsskadeersättningen bestämmas till ett högre och ibland till ett lägre belopp än skadeståndsbeloppet i domen. Det finns flera förklaringar till att beloppen kan bli olika:

 

- Skadeståndslagen (som domstolar tillämpar) och brottsskadelagen (som  Brottsoffermyndigheten tillämpar) skiljer sig åt på några punkter. Enligt brottsskadelagen ska till exempel ersättningen sänkas eller helt utebli om brottsoffret varit provocerande eller på annat sätt själv har ökat skaderisken. Enligt brottsskadelagen ska också en självrisk, som för närvarande är 1 500 kr, dras av från ersättningen. Fler skillnader finns.

 

- Från domstolsförhandlingen till handläggningen hos Brottsoffermyndigheten kan det ha gått en tid och utredning kan ha tillkommit. Domstolen kan exempelvis ha varit tvungen att uppskatta läkningstiden för en skada och ge ersättning utifrån denna uppskattning, medan myndigheten sitter med "facit i handen" en tid senare. Läkningstiden för brottsoffret kan ha varit oväntat lång eller kort och personen ska ha ersättning härefter.

 

- I Sverige råder avtalsfrihet. Om ett brottsoffer begär 100 000 kr för en skada och den som begått brottet godtar det, dömer domstolen ut beloppet utan prövning. Att skadeståndsrättslig praxis för den aktuella skadan säger att man endast har rätt till 5 000 kr spelar ingen roll. När det är på detta sätt och domen på skadeståndet inte är sakprövad måste Brottsoffermyndigheten göra en helt självständig prövning. I detta fall skulle därför 5 000 kr betalas ut.

 

- Även om en dom på skadestånd är sakprövad kan Brottsoffermyndigheten ibland finna att det utdömda beloppet tydligt avviker från skadeståndsrättslig praxis. Det kan t.ex. bero på att domstolen inte har haft kunskap om vilka belopp andra domstolar brukar döma ut för liknande brott eller skador. När avvikelsen inte är liten betalar myndigheten ut det belopp som får anses överensstämma med skadeståndsrättslig praxis. Om myndigheten inte gjorde så skulle människor som drabbats av samma brott eller skada få olika ersättning.

 

Från det att en ansökan om brottsskadeersättning skickas in till Brottsoffermyndigheten tar det vanligen mellan tre och sex månader innan ersättningsbeslutet kommer. Senast en vecka därefter betalas ersättningen ut. Enklare ärenden där all nödvändig utredning skickats in redan med ansökan kan gå snabbare. Det är när myndigheten måste begära in kompletteringar som det tar längre tid. Var därför noga med att läsa instruktionerna på ansökningsblanketten och skicka direkt in det som behövs! Vissa komplicerade ärenden kan ta längre tid än sex månader, men då beror det i regel på att myndigheten behöver begära in ytterligare uppgifter från läkare, psykolog eller liknande.

Nej, på brottsskadeersättning betalas ingen ränta. Enligt räntelagen löper ränta på fordringar som är förfallna till betalning. Kravet mot Brottsoffermyndigheten anses inte uppkomma förrän myndigheten beslutat om ersättning. (Fordran mot gärningspersonen på grund av brottet anses däremot uppkomma samma dag som brottet inträffar. Gärningspersonen kan därför krävas på ränta från den dagen.)

Nej. Pengarna kommer inte från en fond och de kan inte plötsligt ta slut. Brottsofferfonden som också handhas av Brottsoffermyndigheten har inget med brottsskadeersättningen till enskilda brottsoffer att göra. Fondens pengar går i stället till bland annat forskning och projekt. Brottsskadeersättning består av statiga medel.

Brottsskadelagen säger (i 10§) att Brottsoffermyndigheten är skyldig att dra en självrisk utom i vissa särskilda undantagsfall. Förklaringen till denna lagregel är att alla försäkringar som kan ge ersättning vid brott brukar ha en självrisk och att det inte ska vara en nackdel att ha försäkring. Dessutom motiveras regeln, precis som andra självriskregler, med att den sorterar bort de allra minsta anspråken som annars skulle tynga hanteringen och ta resurser i anspråk på ett oproportionerligt sätt.